Susannes workshop till att få oss att reflektera över vårt förhållningssätt till bildämnet och hur man kategoriserar ämnets innehåll, väckte stor beundran hos mig. Här fick vi med hjälp av post-It lappar påvisa hur, vad och varför vi tänker och gör, som vi gör om bildämnet. Det som tydligt framkom under workshopen var att det finns ingen rätt och fel teori att tillämpa i till sin undervisning, och detta gäller enligt mig, alla ämnen.
Hur utvecklas lust att lära i bild?
Lust är något man måste bära med sig för att kunna föra det vidare till någon annan, anser jag. Sedan kan man se det från ett annat perspektiv. Hur gör jag för att få någon intresserad till att vilja lära sig. Här gäller det för mig som framtida pedagog att väcka en nyfikenhet hos eleven genom mitt engagemang för ämnet och dess innehåll. Utifrån det kan man sedan försöka se och lära eleven genom dem själva, och försöka hitta det som de kan finna vara intressant för att utveckla sin nyfikenhet till bildskapandet.
Vad kan identitetsskapande betyda?
Här gäller det som jag redan har berört lite tidigare i texten, att plocka fram och ta vara på det som redan finns hos individen. Att man försöker bejaka deras identitet och utifrån det låta individen själva fördjupa sig ytterligare för att finna sin egenväg till bildförståelse. Och det kan ske genom bildstudie/forskning av bildens betydelse i alla bemärkelse.
Lärandeteoriernas vägledning?
För mig finns ingen specifik teori att tillämpa och det anser jag var bra. Alltid förnyelser, men blir det bättre för det? Alla är vi som sagt olika och därför finns ingen teori som är bättre än en annan. Bästa resultat blir om man blandar lite från olika teorier, plockar lite här och plockare lite där. Ibland anser jag till och med att man behöver ha lite stramare regler med struktur och förhållningssätt i sin undervisning, men det vågar man inte nämna högt idag, för då kan man uppfattas som trång i sitt tänkande. Helt fel! Jag anser att många elever idag, behöver stramare regler och förhållningssätt i sitt lärande för att komma vidare i sin utveckling. Detta baseras på olika grunder, och vilka de kan vara vill jag inte gå in på, för då blir jag aldrig färdig.
Anna S Pihlgren föreläsning om det sokratiska samtalet var en väckarklocka som heter duga. Bara att få vara delaktig i denna föreläsning där en person brinner för sitt ämne som Anna S Pihlgren, var för mig ett privilegium. Här fick man en inblick i hur man kan använda det sokratiska samtalet i sin undervisning men även dess tillvägagångssätt. En tankeställare hur man är och bemöter människor i sin vardag är aldrig fel att få. Detta är något som alla borde få pröva på någon gång, för att få en djupare innebörd i sin kommunikation med andra medmänniskor i hem, skola, arbete eller fritid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar