Underbara kreativitet, vad skulle jag göra utan dig?
Vem skulle jag vara utan dig?
Livet skulle vara så fattigt utan dig.
Du höjer mina dagar till skyarna.
Jag mår så bra i din närhet.
Snälla låt mig alltid få följa dig.
Tänk de alla som aldrig har får känna på det som du dagarna igenom delar med dig.
Varför är du så viktig?
Min önskan inför kommande år är att du låter alla mina nära och kära,
får avnjuta allt det flow som du bär med dig och gärna förmedlar.
Tack kära för att du gör mig delaktig.
Älskar dig så.
// Kram
söndag 19 december 2010
måndag 22 november 2010
Blogg 7 INTERKULTURALITET och DIDAKTIK
När är man svensk, när får man kalla sig svensk?
Medborgarskap, är det lika med svensk?
Vart går gränsen och vem bestämmer detta?
Adoptivbarn, kan de kalla sig svensk?
Tre syskon, pappa holländare mamman svensk.
Ett av syskonen är född i Sverige men bor i Holland, är hon svensk?
De andra syskonen är födda och bor i Holland, är de svenska?
Familjen flyttar till Sverige, vilken nationalitet får de?
Går jag till mig själv så vet jag inte hur många gånger jag har fått frågan om vilken härkomst jag har.
Bruna ögon kan man antagligen inte ha om man är svensk. Mina bruna ögon har jag från mina förfäder som var Valloner och som invandrade till Sverige under senare 1600 talet, när efterfrågan på duktiga hantverkare var stor.
Är det viktigt att vara svensk?
Finns det någon "riktig" svensk?
Det är inte vi själva som bestämmer vad vi kallas för eller hur man vill benämnas, det görs av det kollektiva som man för stunden är en del av. I de flesta sammanhang där vi rör oss, råder oftast slutna sociala överenskommelse och de är mycket svåra att bryta. Enligt mig, är det i vårt samhälle inte accepterat att jämställa sin identitet och sin ställning till andra människor.
Jag anser att man måste ge plats åt det nya mångkulturella samhälle, för att ge den en ny mening och form. Den nya verkligheten kan endast växa mellan människor med olika bakgrunder, som kulturer och religioner. Ett förändrat beteende kan endast leda till förändrad attityd som i sin tur leder till en medvetenhet om det som sker runt en, i den stund som råder. Här gäller det att se över sina vanor för att inte blockera möjligheten till att lära sig bemöta det nya.
Sensus studieförbund har en längre tid i Göteborg presenterat en utställning som handlar om de sex världsregionerna i Sverige. Gud har 99 namn heter utställningen och dess syfte är att minska fördomar och istället öka förståelse för olika sätt att tänka, leva och tro i dagens samhälle. Utställningen handlar också om att göra oss medvetna om vår egen norm och seder, som man annars tar för det självklara.
Utställningen är att rekommendera, var själv där på en rundvandring hösten 2009 och fick med mig en större förståelse för andras historia när det gäller kultur, religioner och seder. Dagligen kommer man i kontakt med det mångkulturella i sin vardag men även i det framtida yrket där vi kommer att möta både elever och kollegier med olika bakgrunder. Jag har inför självstudien om Interkulturalitet studerat om Pluralistiskt samhälle, det vill säga ett land som karaktäriseras av flera kulturer och religioner, och som Sverige anses vara. Pluralistiskt samhälle förutsätter att man acceptera olikheter och att man avhåller sig från att diskriminera. Mycket om detta, plus lite till finner man via Sida- styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete .http://www.sida.se/svenska/
En "Sida" som jag verkligen rekommenderar.
En "Sida" som jag verkligen rekommenderar.
Att vara en del av hela
Vi är alla medvetna om våra egna förnimmelser, tankar och känslor. Vi har ett förnuft att vare en självständig individ. Vad är det som gör var och en av oss unika? Vårt namn? Våra gener? Vår miljö? Eller den person som vi blivit och som bestämmer själv vad vi ska göra med våra liv?
När vi lever ett självständigt liv, känner vi oss åtskilda från andra till viss del och saknar bredare syn på vad livet handlar om. Men vi kan alla känna det i vår själ, den gudomliga gnistan. På detta sätt kan vi känna det i våra hjärtan och vill göra det som är bra. Vi väljer att göra saker som är bra för andra, inte bara för oss själva, och på detta sätt växer en känsla av självförverkligande.
Samtidigt lever våra innersta tankar i världen, känslorna är en del av ett flöde av liv som länkas från en person till en annan. Alla goda människor oavsett ras, utbildning och bakgrund förenas, eftersom det finns en oändligt kreativ kraft för alla som är medmänsklig i världen. Detta är den underliggande gudomliga kärleken som integreras tillsammans med alla som får denna inspiration.
Även personer med olika färdigheter, kunskaper och intressen, kan gå samman i ett gemensamt syfte. Varje religiös tradition har sin roll att spela i en allomfattande tro. Denna idé påminner om hur olika komponenter i den mänskliga kroppen hänger ihop och bildar en helhet sund kropp. Varje del beror på de andra, så länge de inte är sjuka, för att det hela att fungera.
"En människa är en del av en helhet, kallas av oss "Universum", en del begränsad i tid och rum. Han upplever själv, hans tankar och känslor, som något avskilt från resten - en slags optisk illusion av hans medvetande . Denna vanföreställning är en sorts fängelse för oss, att begränsa oss till våra personliga önskningar och tillgivenhet för ett fåtal personer som ligger närmast oss. Vår uppgift måste vara att frigöra oss från detta fängelse genom att vidga vår cirkel av medkänsla till att omfatta alla levande varelser och hela naturen i sin skönhet".
Albert Einstein
Allmän didaktik med den store, Lars-Åke Kernell.
Jag är inte den jag
Jag är inte den jag
tror jag är.
Jag är inte den du
tror jag är.
Jag är den jag tror
att du tror att jag är.
Efter att fått tagit del av Kernells tankar och teorier om allmän didaktik, vill man bara komma ut till verkligheten och möta dessa underbara personer som han nämner i sina föreläsningar.
Tänk att allt är så enkelt.
Kernell är en mycket fängslande person och visst vill man var som han, men hur ska det gå till?
Jag förstår ungdomarna när de efter en sådan kärnfull föreläsning nästa räds för att komma ut till sin vfu plats. Vilka förväntningar väntar på dem? Ska man kunna allt detta som han nämner? Vilken tur att han mot slutet av sin föreläsningen, delar med sig hur man kan gå till väga för att få god kontakt med eleverna innan en lektion.
Sååååååååååååååååååå enkelt.
Visst älskar jag också att lyssna på Kernell och bli delaktig i hans föreläsning, för det blir man verkligen. Han är super duper duktig på att både göra oss hörda och delaktiga. Han lockar fram min lust och nyfikenhet till att vilja veta mer om min roll som pedagog. Vikten av att ha ett mål och syfte med sin planering är betydande säger, Kernell samt att man bör vara flexibel i sin pedagogiska roll.
Med ett stort leende på läpparna lämnar jag hdk på eftermiddagen, och märker knappt att det snöar.
söndag 17 oktober 2010
PECHA KUCHA
Fredagens uppgift bestod av att göra en Pecha Kucha, 10 slides, á 20 sek per slide på ett tema som belyste grundskolans läroplan i bild.
En härlig uppgift som visar på möjlighet till att belysa ett ämne genom bilder, och inte via text som är det vanligaste. Utmaningen här bestod av att reflektera över sina funderingar och tankar om läroplanen i bild, och i detta fall var det Lpo 94 som var aktuellt. Jag anser att läroplanen har en stor vidd i sig och att man kan tolka den utifrån sig själv. Problemet som här kan uppstå, är att man inte vågar vidga sina vyer utan håller sig strikt till det som känns bekvämt och riskfritt. Problematik!
Här måste man våga ifrågasätta sin egen lärarroll, och ge sig en utmaning till att själv fråga: Vad vill jag med min undervisning, och vad vill jag att eleverna ska få med sig i sitt lärande? Spännande!
Vad skulle hända om man lät eleverna göra precis det vi har gjort? En Pecha Kucha när de börjar en termin men även när de avslutar en termin. Detta för att få dem själva till att belysa vad läroplanen säger om bild, men även för att få dem att belysa hur de anser att den varit.
Deras reflektioner kan sedan användas till att stärka ämnet genom att se det ifrån elevens sida. Intressant!
Det som jag har fått med mig från denna uppgift, är viljan att utmana mig själv till att testa detta på mina framtida elever oavsett vilket ämne jag kommer att undervisa i. Jag har en vilja till att göra elever mer medvetna om sin egen roll i sitt lärande, och jag ser Pecha Kucha som ett hjälpmedel och stort stöd i det.
Förväntansfullt!
Pga dåliga tekniska kunskaper kommer min pecha kucha medverka senare i mitt inlägg.
- All good things come to he who waits
En härlig uppgift som visar på möjlighet till att belysa ett ämne genom bilder, och inte via text som är det vanligaste. Utmaningen här bestod av att reflektera över sina funderingar och tankar om läroplanen i bild, och i detta fall var det Lpo 94 som var aktuellt. Jag anser att läroplanen har en stor vidd i sig och att man kan tolka den utifrån sig själv. Problemet som här kan uppstå, är att man inte vågar vidga sina vyer utan håller sig strikt till det som känns bekvämt och riskfritt. Problematik!
Här måste man våga ifrågasätta sin egen lärarroll, och ge sig en utmaning till att själv fråga: Vad vill jag med min undervisning, och vad vill jag att eleverna ska få med sig i sitt lärande? Spännande!
Vad skulle hända om man lät eleverna göra precis det vi har gjort? En Pecha Kucha när de börjar en termin men även när de avslutar en termin. Detta för att få dem själva till att belysa vad läroplanen säger om bild, men även för att få dem att belysa hur de anser att den varit.
Deras reflektioner kan sedan användas till att stärka ämnet genom att se det ifrån elevens sida. Intressant!
Det som jag har fått med mig från denna uppgift, är viljan att utmana mig själv till att testa detta på mina framtida elever oavsett vilket ämne jag kommer att undervisa i. Jag har en vilja till att göra elever mer medvetna om sin egen roll i sitt lärande, och jag ser Pecha Kucha som ett hjälpmedel och stort stöd i det.
Förväntansfullt!
Pga dåliga tekniska kunskaper kommer min pecha kucha medverka senare i mitt inlägg.
- All good things come to he who waits
fredag 15 oktober 2010
frustration frustration och åter frustration
Sj släng dig i väggen.
ALLA lok avställda och INGA ersättnings bussar. Jag säger bara FRUSTRATION.
Kommunikation, information är inget som sj vet något om. Vi kanske ska bjuda in dem
till våra reflektionsdiskussioner. Va tror ni, ska jag sända ett inbjudningskort?
tjena tjabba hallå från en som sitter inklämd mellan två underbara herrar. SÅ jag ska kanske inte just nu klaga. http://www.youtube.com/watch?v=H3ICUrLjwEA
ALLA lok avställda och INGA ersättnings bussar. Jag säger bara FRUSTRATION.
Kommunikation, information är inget som sj vet något om. Vi kanske ska bjuda in dem
till våra reflektionsdiskussioner. Va tror ni, ska jag sända ett inbjudningskort?
tjena tjabba hallå från en som sitter inklämd mellan två underbara herrar. SÅ jag ska kanske inte just nu klaga. http://www.youtube.com/watch?v=H3ICUrLjwEA
torsdag 14 oktober 2010
BLOGG 6 COMMUNITIES
Bloggens uppgift gick ut på att integrera/ delta i minst två sociala platser/ communities på www. och sedan dokumentera detta på vår "fina" blogg.
Nice price!!!!HUR FASEN SKULLE DETTA GÅ?? Här sitter en som alltid har tagit stöd av barnen där hemma, med allt som har med en dator att göra. Hjäääääääääääääääääääääääääääääääääälp.
Efter att ha suttit ett flertal timmar kom jag äntligen fram till en sida som jag tyckte fick duga, men ni ska INTE tro att jag fick det att fungera. Teknisk har jag på något konstigt sätt alltid varit, med där ingår inte datorkunskap.
Linda J i gruppen dök upp som en liten ängel, och helt plötsligt sitter vi och chattar med några gubbar eller var det killar? Jag kan säga att den frustration som jag hade levt i under att flertal timmar, bara försvann.
Nästa steg var att ytterligare finna en sida att chatta på och kan man tänka sig, helt plötsligt dök vilda webben upp och hela problemet var löst.
Det som var nytt och roligast för denna gång, var att det var jag själv som stod bakom utmaningen. För det var verkligen så, en STOR utmaning.
Vad har jag då fått med mig från denna uppgift?
1, att våga testa på något nytt och utmana mig själv.
2, att våga göra det hemska, att ta kontakt med de okända som lever gömda bakom den svarta skärmen.
3, att släppa sin kontroll
4, ett gått skratt!!!!!!!
Hur jag plocka med mig något från denna uppgift,får framtiden visa. Men en sak jag inte kommer att glömma och som jag vet att jag har fått med mig var min känsla av frustration, och det är väl något jag alltid kommer att bära med mig. Så förhoppningsvis har detta gett mig en djupare förståelse, för hur någon kan känna och uppleva för något, som för dem kan vara främmande.
Tanken med denna uppgift var nog att få oss att reflektera över de verktyg vi kommer att stöta på och tillämpa i den pedagogiska verksamheten. Samt stärka och stimulera vår egen förståelse för verktyget.
Nice price!!!!HUR FASEN SKULLE DETTA GÅ?? Här sitter en som alltid har tagit stöd av barnen där hemma, med allt som har med en dator att göra. Hjäääääääääääääääääääääääääääääääääälp.
Efter att ha suttit ett flertal timmar kom jag äntligen fram till en sida som jag tyckte fick duga, men ni ska INTE tro att jag fick det att fungera. Teknisk har jag på något konstigt sätt alltid varit, med där ingår inte datorkunskap.
Linda J i gruppen dök upp som en liten ängel, och helt plötsligt sitter vi och chattar med några gubbar eller var det killar? Jag kan säga att den frustration som jag hade levt i under att flertal timmar, bara försvann.
Nästa steg var att ytterligare finna en sida att chatta på och kan man tänka sig, helt plötsligt dök vilda webben upp och hela problemet var löst.
Det som var nytt och roligast för denna gång, var att det var jag själv som stod bakom utmaningen. För det var verkligen så, en STOR utmaning.
Vad har jag då fått med mig från denna uppgift?
1, att våga testa på något nytt och utmana mig själv.
2, att våga göra det hemska, att ta kontakt med de okända som lever gömda bakom den svarta skärmen.
3, att släppa sin kontroll
4, ett gått skratt!!!!!!!
Hur jag plocka med mig något från denna uppgift,får framtiden visa. Men en sak jag inte kommer att glömma och som jag vet att jag har fått med mig var min känsla av frustration, och det är väl något jag alltid kommer att bära med mig. Så förhoppningsvis har detta gett mig en djupare förståelse, för hur någon kan känna och uppleva för något, som för dem kan vara främmande.
Tanken med denna uppgift var nog att få oss att reflektera över de verktyg vi kommer att stöta på och tillämpa i den pedagogiska verksamheten. Samt stärka och stimulera vår egen förståelse för verktyget.
söndag 10 oktober 2010
BLOGG 5 Bildskapande Tisdag 5/10
Susannes workshop till att få oss att reflektera över vårt förhållningssätt till bildämnet och hur man kategoriserar ämnets innehåll, väckte stor beundran hos mig. Här fick vi med hjälp av post-It lappar påvisa hur, vad och varför vi tänker och gör, som vi gör om bildämnet. Det som tydligt framkom under workshopen var att det finns ingen rätt och fel teori att tillämpa i till sin undervisning, och detta gäller enligt mig, alla ämnen.
Hur utvecklas lust att lära i bild?
Lust är något man måste bära med sig för att kunna föra det vidare till någon annan, anser jag. Sedan kan man se det från ett annat perspektiv. Hur gör jag för att få någon intresserad till att vilja lära sig. Här gäller det för mig som framtida pedagog att väcka en nyfikenhet hos eleven genom mitt engagemang för ämnet och dess innehåll. Utifrån det kan man sedan försöka se och lära eleven genom dem själva, och försöka hitta det som de kan finna vara intressant för att utveckla sin nyfikenhet till bildskapandet.
Vad kan identitetsskapande betyda?
Här gäller det som jag redan har berört lite tidigare i texten, att plocka fram och ta vara på det som redan finns hos individen. Att man försöker bejaka deras identitet och utifrån det låta individen själva fördjupa sig ytterligare för att finna sin egenväg till bildförståelse. Och det kan ske genom bildstudie/forskning av bildens betydelse i alla bemärkelse.
Lärandeteoriernas vägledning?
För mig finns ingen specifik teori att tillämpa och det anser jag var bra. Alltid förnyelser, men blir det bättre för det? Alla är vi som sagt olika och därför finns ingen teori som är bättre än en annan. Bästa resultat blir om man blandar lite från olika teorier, plockar lite här och plockare lite där. Ibland anser jag till och med att man behöver ha lite stramare regler med struktur och förhållningssätt i sin undervisning, men det vågar man inte nämna högt idag, för då kan man uppfattas som trång i sitt tänkande. Helt fel! Jag anser att många elever idag, behöver stramare regler och förhållningssätt i sitt lärande för att komma vidare i sin utveckling. Detta baseras på olika grunder, och vilka de kan vara vill jag inte gå in på, för då blir jag aldrig färdig.
Anna S Pihlgren föreläsning om det sokratiska samtalet var en väckarklocka som heter duga. Bara att få vara delaktig i denna föreläsning där en person brinner för sitt ämne som Anna S Pihlgren, var för mig ett privilegium. Här fick man en inblick i hur man kan använda det sokratiska samtalet i sin undervisning men även dess tillvägagångssätt. En tankeställare hur man är och bemöter människor i sin vardag är aldrig fel att få. Detta är något som alla borde få pröva på någon gång, för att få en djupare innebörd i sin kommunikation med andra medmänniskor i hem, skola, arbete eller fritid.
Hur utvecklas lust att lära i bild?
Lust är något man måste bära med sig för att kunna föra det vidare till någon annan, anser jag. Sedan kan man se det från ett annat perspektiv. Hur gör jag för att få någon intresserad till att vilja lära sig. Här gäller det för mig som framtida pedagog att väcka en nyfikenhet hos eleven genom mitt engagemang för ämnet och dess innehåll. Utifrån det kan man sedan försöka se och lära eleven genom dem själva, och försöka hitta det som de kan finna vara intressant för att utveckla sin nyfikenhet till bildskapandet.
Vad kan identitetsskapande betyda?
Här gäller det som jag redan har berört lite tidigare i texten, att plocka fram och ta vara på det som redan finns hos individen. Att man försöker bejaka deras identitet och utifrån det låta individen själva fördjupa sig ytterligare för att finna sin egenväg till bildförståelse. Och det kan ske genom bildstudie/forskning av bildens betydelse i alla bemärkelse.
Lärandeteoriernas vägledning?
För mig finns ingen specifik teori att tillämpa och det anser jag var bra. Alltid förnyelser, men blir det bättre för det? Alla är vi som sagt olika och därför finns ingen teori som är bättre än en annan. Bästa resultat blir om man blandar lite från olika teorier, plockar lite här och plockare lite där. Ibland anser jag till och med att man behöver ha lite stramare regler med struktur och förhållningssätt i sin undervisning, men det vågar man inte nämna högt idag, för då kan man uppfattas som trång i sitt tänkande. Helt fel! Jag anser att många elever idag, behöver stramare regler och förhållningssätt i sitt lärande för att komma vidare i sin utveckling. Detta baseras på olika grunder, och vilka de kan vara vill jag inte gå in på, för då blir jag aldrig färdig.
Anna S Pihlgren föreläsning om det sokratiska samtalet var en väckarklocka som heter duga. Bara att få vara delaktig i denna föreläsning där en person brinner för sitt ämne som Anna S Pihlgren, var för mig ett privilegium. Här fick man en inblick i hur man kan använda det sokratiska samtalet i sin undervisning men även dess tillvägagångssätt. En tankeställare hur man är och bemöter människor i sin vardag är aldrig fel att få. Detta är något som alla borde få pröva på någon gång, för att få en djupare innebörd i sin kommunikation med andra medmänniskor i hem, skola, arbete eller fritid.
söndag 3 oktober 2010
BLOGG 4 UTVECKLING
Jag vill nog påstå att fredagens diskussion om UTVECKLING var ofantligt givande. Tänk att ett ord som kan stå för så mycket. Det som bland annat kom fram under vår gemensamma stund med "GURUN" Lars Åke Kernell, var att utveckling kan stå för; Samhällsutveckling, moralisk utveckling, utveckling till att bli vuxen, personlig utveckling, lärarutveckling, vetenskaplig utveckling,segregationsutveckling, slumpmässig utveckling, bristen på utveckling, värderingen av utveckling- det negativa/positiva. utveckling inom medier, utvecklingen till att se den digitala identiteten m,m.
Det jag fick med ur denna diskussion, är hur viktigt det är att vara vaken och öppen för hur olika människor runt omkring mig är. Alla är vi olika individer och alla bär vi med oss olika upplevelser i vårt bagage. Sedan får vi inte glömma att samhället vi lever i idag , är i en ständig utvecklingsfas, och utifrån det måste vi vara medvetna om att vi alla måste vara flexibla i vår utveckling. Det gäller att vara medgörlig och inte bita sig fast i det sura äpplet. Orkar man inte detta, då "jäsekutt" är det dags, att plocka fram spaden och gräva sitt lilla hål på sju fot.
Härom dagen råkade jag slå på kanal 2, och precis då började programmet korrespondenterna som kom att handla om könsapartheid. Snacka om tillbakagående utveckling. Jag rekommenderar verkligen att ni kollar detta. Jag var sååååååååååå arg efter programmet. Får det verkligen gå till på detta sätt, i dagens samhälle? Fy fasen!!!! http://svtplay.se/t/103500/korrespondenterna
Det jag fick med ur denna diskussion, är hur viktigt det är att vara vaken och öppen för hur olika människor runt omkring mig är. Alla är vi olika individer och alla bär vi med oss olika upplevelser i vårt bagage. Sedan får vi inte glömma att samhället vi lever i idag , är i en ständig utvecklingsfas, och utifrån det måste vi vara medvetna om att vi alla måste vara flexibla i vår utveckling. Det gäller att vara medgörlig och inte bita sig fast i det sura äpplet. Orkar man inte detta, då "jäsekutt" är det dags, att plocka fram spaden och gräva sitt lilla hål på sju fot.
Härom dagen råkade jag slå på kanal 2, och precis då började programmet korrespondenterna som kom att handla om könsapartheid. Snacka om tillbakagående utveckling. Jag rekommenderar verkligen att ni kollar detta. Jag var sååååååååååå arg efter programmet. Får det verkligen gå till på detta sätt, i dagens samhälle? Fy fasen!!!! http://svtplay.se/t/103500/korrespondenterna
söndag 26 september 2010
BLOGG 3 IDENTITETSVECKA
Måndag 20/9
En workshop som handlade om IDENTITET (till förbannelse). Här handlade det om att visa JAGET med stöd av identitets lappar blandat med skapande stationer. Hade inte varit så givande om man inte slutade med att diskutera hur man upplevt de olika stationer som vi gjorde. Här fick man verkligen känna på och stöta på de problem som elever och även en själv, skulle kunna råka på. Kan tänka mig att de som inte tidigare har arbete inom skolväsendet, kan få en större förståelse för hur elever kan känna för vissa moment. Bara LEKT svarade min dotter som är 22 år gammal och som var med mig under denna uppgift, när min mamma frågade henne vad vi hade gjort under dagen. Ja visst hade vi lekt, men är det något fel på det egentligen? Går inte mycket ut på att våga släppa och töja lite på sina gränser? Det borde många fler pröva på i vårt samhälle.
Onsdag 22/9
Studiebesök på Bohusläns museum där Marianne Lindberg de Geer hade en utställning.
Enligt Marianne Lindberg de Geer vill hon med sin utställning, framhäva patriarkatets påverkan på henne själv men också hur den har påverkat både hennes barn och medmänniskor.
Jag själv uppfattade utställningen mer som en längtan tillbaka till 70 talet där hon fick leva "fritt" och göra som hon ville. I bilderna såg jag en som var ett OFFER i dagens samhälle. De avspeglade sorgsenhet, maktlöshet och tomhet. Det som jag fick med mig från denna dag och som jag reflekterade över var Marianne Lindberg de Geers ofantliga eftersträvan till att finna sin identitet och självkänsla, för den måste hon ha tappat under tiden hon rotade i patriarkatets arkiv. Jag var helt slut i både kropp och själ efter att ha tillbringat så många timmar i denna miljö.
Fredag 24/9
Workshop på Världskulturmuseet.
Likheter och Olikheter
En dag som gick i rasande fart, på alla sätt och vis.
Jag är fortfarande nyfiken på varför vi skulle sätta upp bilderna på fönster rutorna. Missade jag något?
Alltid trevligt att träffa folk i olika situationer men här gick det nog lite för fort. Vad hände och vad skulle det leda till? många frågetecken var kvar när man avslutade dagen.
Föreläsningarna som i och för sig skulle ha varit intressanta om inte tiden hade varit så knapp?
Jag brukar vara mycket positivt till det som görs men här får jag nog vika mig lite och säga att bättre planering behövs. Sorry mina vänner ;)
Måndag den 27/9 GEMENSAM REFLEKTION PÅ FREDAGENS WORKSHOP.
Eftermiddagens gemensamma reflektion och diskussion angående fredagens workshop, var för mig mycket givande. De frågor som jag hade kvar fick ett svar. Kändes riktigt bra, speciellt när det visade sig att man inte var ensam om sina funderingar om vad som hände. Det jag mest fick med mig från denna diskussion är hur viktigt det är, att gemensamt bolla det man har funderingar om, oavsett ämne.
Bra att snabbt ta tag i ovissheter.
En workshop som handlade om IDENTITET (till förbannelse). Här handlade det om att visa JAGET med stöd av identitets lappar blandat med skapande stationer. Hade inte varit så givande om man inte slutade med att diskutera hur man upplevt de olika stationer som vi gjorde. Här fick man verkligen känna på och stöta på de problem som elever och även en själv, skulle kunna råka på. Kan tänka mig att de som inte tidigare har arbete inom skolväsendet, kan få en större förståelse för hur elever kan känna för vissa moment. Bara LEKT svarade min dotter som är 22 år gammal och som var med mig under denna uppgift, när min mamma frågade henne vad vi hade gjort under dagen. Ja visst hade vi lekt, men är det något fel på det egentligen? Går inte mycket ut på att våga släppa och töja lite på sina gränser? Det borde många fler pröva på i vårt samhälle.
Onsdag 22/9
Studiebesök på Bohusläns museum där Marianne Lindberg de Geer hade en utställning.
Enligt Marianne Lindberg de Geer vill hon med sin utställning, framhäva patriarkatets påverkan på henne själv men också hur den har påverkat både hennes barn och medmänniskor.
Jag själv uppfattade utställningen mer som en längtan tillbaka till 70 talet där hon fick leva "fritt" och göra som hon ville. I bilderna såg jag en som var ett OFFER i dagens samhälle. De avspeglade sorgsenhet, maktlöshet och tomhet. Det som jag fick med mig från denna dag och som jag reflekterade över var Marianne Lindberg de Geers ofantliga eftersträvan till att finna sin identitet och självkänsla, för den måste hon ha tappat under tiden hon rotade i patriarkatets arkiv. Jag var helt slut i både kropp och själ efter att ha tillbringat så många timmar i denna miljö.
Fredag 24/9
Workshop på Världskulturmuseet.
Likheter och Olikheter
En dag som gick i rasande fart, på alla sätt och vis.
Jag är fortfarande nyfiken på varför vi skulle sätta upp bilderna på fönster rutorna. Missade jag något?
Alltid trevligt att träffa folk i olika situationer men här gick det nog lite för fort. Vad hände och vad skulle det leda till? många frågetecken var kvar när man avslutade dagen.
Föreläsningarna som i och för sig skulle ha varit intressanta om inte tiden hade varit så knapp?
Jag brukar vara mycket positivt till det som görs men här får jag nog vika mig lite och säga att bättre planering behövs. Sorry mina vänner ;)
Måndag den 27/9 GEMENSAM REFLEKTION PÅ FREDAGENS WORKSHOP.
Eftermiddagens gemensamma reflektion och diskussion angående fredagens workshop, var för mig mycket givande. De frågor som jag hade kvar fick ett svar. Kändes riktigt bra, speciellt när det visade sig att man inte var ensam om sina funderingar om vad som hände. Det jag mest fick med mig från denna diskussion är hur viktigt det är, att gemensamt bolla det man har funderingar om, oavsett ämne.
Bra att snabbt ta tag i ovissheter.
söndag 19 september 2010
BLOGG 2 FÖRÄNDRINGAR I DET OFFENTLIGA RUMMET
När presentationen av projektet Förändringar i det offentliga rummet gavs, fick jag en känsla av panik. Vad har "jag" som kan bidra till att göra förändringar i det offentliga rummet. Klarar jag av detta? jag som har behov av kontroll.
Efter att presentationen var över och man fått en större inblick i vad som kan innefatta det offentliga rummet, fick jag en klarhet i vad jag skulle vilja göra eller rättare sagt skulle vilja testa. När jag för två år sedan "flyttade" till Göteborg lade jag bland annat märke till hur mycket väsen det var runt omkring en dagligen. Vart man än befann sig, antingen om man var i butiker, restauranger, caféer, buss eller spårvagn var det aldrig tyst.
Efter två veckor i denna nya miljö var jag så trött på att höra hur okända människor för mig, spelade musik så högt att de även spelade för andra eller hur de berättade om helgens sex upplevelser, könssjukdomar, skilsmässor m, m för sina vänner i mobilerna. En dag fick jag en sådan lust att resa mig upp för att be dem hålla skäft. Feg som jag är, införskaffade jag mig istället i en mp3spelare för att få lite" tyst".
- Helt underbart! ( ps, Jag spelar inte högt).
Då kommer vi in på det offentliga rummet. Vem har sagt till dessa personer att jag vill lyssna på deras musik och skitprat! Har jag rätt till att kräva tystnad? Kan man här reflektera om inneslutning och uteslutning i den offentliga rummet? Hur är det med den sociala kompetensen och dess betydelse? Har vi eller rättare sagt, lever vi i ett empatiskt samhälle idag?
För att få reda på detta beslutade jag mig för att ta stöd av västtrafiks informationstavlor.
Jag tog stöd utifrån deras egna informationsblad som jag både studerade och begrundade noga innan jag skrev det brev som innehöll en uppmaning om en mobilfri vagn mellan Kungsten och Angered under vecka 37. För att inte hamn i klander med lagen, ändrade jag lite på deras namn och logga, annars försökte jag göra bladet så snarlikt som möjligt.
Därefter såg jag till att dessa blad sattes upp både vid ett flertal hållplatser längs leden, men också på några av de spårvagnar som var aktuella. Förväntansfull försökte jag därefter se om om bladen fick sitta kvar, och om några medresenärer skulle reflektera över dem.
Reflektioner!
Tiden för projektet var alldeles för knapp för att se om uppmaningen fungerade. Det var svårt att se på spårvagnarna, om resenärerna respekterade det som uppmanades samt att det var svårt för mig att åka med på de vagnar som var involverade. Att våga släppa på sitt kontroll ger lärdom av att man inte blir en sämre människa, utan att det ger en sporre till att våga testa mer. Att åter våga släppa fram "barnsligheten" i sig, är att våga möta verkligheten utan gränser. Alla är vi barn i början, alla har vi varit små. Vi måste lära oss att krypa, innan vi kan börja att gå. Tålamod och kunskap och ödmjukhet, det är det som krävs. Några rader som har följt mig genom åren och som förhoppningsvis alltid kommer att följa mig.
- Fasen va nostalgisk jag blev nu!
Redovisning fredag.
Att bli tilldelad den stora äran att få starta redovisningen var för mig en ära, men att stå framför denna underbara folksamling var en fasa. Som vanligt babblade jag bara på, men min förhoppning är att mitt budskap om projektet fram.
Att därefter i tre timmar får vara delaktig i alla dessa underbara idéer om det offentliga rummet var för mig mycket givande.Det väckte både en förståelse hur svårt det kan vara med det offentliga rummet men också vad en liten förändring kan göra. Att våga visa var man står kan väcka en anstötning, men också en nyfikenhet till att vilja veta mera.
Grupp reflektion/ diskussion
Diskussionen efter redovisningen var åter för mig mycket givande. Att reflektera över pedagogens roll när det gäller det offentliga rummet gav många härliga tankar och idéer om hur man kan gå tillväga utan att väcka anstötningar. Hur kan man gå tillväga utan att hamna i klander med lagen, vilka har tillgång till det och vilka har rätt till att sätta gränserna.
Empatiskt samhälle, hur var det med det egentligen?
Lasse Tennander,-70 talets stora proggressiva kompositör skrev Rötter som för mig handlar om att våga söka nya vägar och äventyr.
a
Efter att presentationen var över och man fått en större inblick i vad som kan innefatta det offentliga rummet, fick jag en klarhet i vad jag skulle vilja göra eller rättare sagt skulle vilja testa. När jag för två år sedan "flyttade" till Göteborg lade jag bland annat märke till hur mycket väsen det var runt omkring en dagligen. Vart man än befann sig, antingen om man var i butiker, restauranger, caféer, buss eller spårvagn var det aldrig tyst.
Efter två veckor i denna nya miljö var jag så trött på att höra hur okända människor för mig, spelade musik så högt att de även spelade för andra eller hur de berättade om helgens sex upplevelser, könssjukdomar, skilsmässor m, m för sina vänner i mobilerna. En dag fick jag en sådan lust att resa mig upp för att be dem hålla skäft. Feg som jag är, införskaffade jag mig istället i en mp3spelare för att få lite" tyst".
- Helt underbart! ( ps, Jag spelar inte högt).
Då kommer vi in på det offentliga rummet. Vem har sagt till dessa personer att jag vill lyssna på deras musik och skitprat! Har jag rätt till att kräva tystnad? Kan man här reflektera om inneslutning och uteslutning i den offentliga rummet? Hur är det med den sociala kompetensen och dess betydelse? Har vi eller rättare sagt, lever vi i ett empatiskt samhälle idag?
För att få reda på detta beslutade jag mig för att ta stöd av västtrafiks informationstavlor.
Jag tog stöd utifrån deras egna informationsblad som jag både studerade och begrundade noga innan jag skrev det brev som innehöll en uppmaning om en mobilfri vagn mellan Kungsten och Angered under vecka 37. För att inte hamn i klander med lagen, ändrade jag lite på deras namn och logga, annars försökte jag göra bladet så snarlikt som möjligt.
Därefter såg jag till att dessa blad sattes upp både vid ett flertal hållplatser längs leden, men också på några av de spårvagnar som var aktuella. Förväntansfull försökte jag därefter se om om bladen fick sitta kvar, och om några medresenärer skulle reflektera över dem.
Reflektioner!
Tiden för projektet var alldeles för knapp för att se om uppmaningen fungerade. Det var svårt att se på spårvagnarna, om resenärerna respekterade det som uppmanades samt att det var svårt för mig att åka med på de vagnar som var involverade. Att våga släppa på sitt kontroll ger lärdom av att man inte blir en sämre människa, utan att det ger en sporre till att våga testa mer. Att åter våga släppa fram "barnsligheten" i sig, är att våga möta verkligheten utan gränser. Alla är vi barn i början, alla har vi varit små. Vi måste lära oss att krypa, innan vi kan börja att gå. Tålamod och kunskap och ödmjukhet, det är det som krävs. Några rader som har följt mig genom åren och som förhoppningsvis alltid kommer att följa mig.
- Fasen va nostalgisk jag blev nu!
Redovisning fredag.
Att bli tilldelad den stora äran att få starta redovisningen var för mig en ära, men att stå framför denna underbara folksamling var en fasa. Som vanligt babblade jag bara på, men min förhoppning är att mitt budskap om projektet fram.
Att därefter i tre timmar får vara delaktig i alla dessa underbara idéer om det offentliga rummet var för mig mycket givande.Det väckte både en förståelse hur svårt det kan vara med det offentliga rummet men också vad en liten förändring kan göra. Att våga visa var man står kan väcka en anstötning, men också en nyfikenhet till att vilja veta mera.
Grupp reflektion/ diskussion
Diskussionen efter redovisningen var åter för mig mycket givande. Att reflektera över pedagogens roll när det gäller det offentliga rummet gav många härliga tankar och idéer om hur man kan gå tillväga utan att väcka anstötningar. Hur kan man gå tillväga utan att hamna i klander med lagen, vilka har tillgång till det och vilka har rätt till att sätta gränserna.
Empatiskt samhälle, hur var det med det egentligen?
Lasse Tennander,-70 talets stora proggressiva kompositör skrev Rötter som för mig handlar om att våga söka nya vägar och äventyr.
a
söndag 12 september 2010
BLOGG 1 "SLOTTS"SKOGEN, "STEN" och IDENTITET
Kan någon egentligen säga vad BOSTAD står för?
En uppgift som vi tilldelades och som gav många underbara reflektioner under en gemensam dag i slottsskogen. Där satt "okända" personer och funderade och diskuterade med varandra vad bostad stod för och vad det kunde vara. Utifrån det skulle vi sedan med stöd av både naturen och medtagna material försöka illustrera vad vi tillsammans hade kommit fram till. Helt underbart vill jag säga! ett teamarbete som jag vill påstå fungerade ut till fingertopparna. Flertal timmar senare stod vi med en eller rättare sagt två bostäder som vi var super nöjda med och som enligt oss, visade tydligt på olika perspektiv hur man kan uppfatta vad bostad står för.
Rokad kommer en av våra underbara lärare och säger. Men va fasen! våran bostad då? vad händer?
Molokna går vi till den nya bostaden som för oss visade på gemenskap, glädje och hemtrevnad. Var detta vårt nya hem? vill vi bo här?
För oss gällde det nu att reflektera över hur vi kände för det nya och försöka få det att passa oss utifrån det som vi tidigare hade utgått från. Vi kom efter många funderingar, mot och för, fram till att detta inte var vi och att vi på ett fint och hederligt sätt, skulle plocka ned bostaden till grunden för att därefter bygga upp en ny plattform för oss att stå på.
Jag vill nog här säga att så är verkligheten också. Vart vi än kommer och vart vi än befinner oss, vill vi tydligt för både oss själva men också för andra "markera" vårt revir. Detta är något som man lätt kan diskutera och reflektera om, som framtida lärare med sina elever. Vilket ämne man än undervisar i.
STENen Tobias
Workshop!
Nyfikenheten vaknar till liv i en när man ser sin lärare lägga ut en massvis med stenar i en ring som påminner om fornminnet skeppet. Jag spanar tidigt in en liten sten som för mig symboliserar ynklighet och ensamhet men ändå så otrolig tilltalande.
Ta nu en sten som tilltalar dig, säger läraren. Rita av denna som du ser den, du får 30 minuter på dig.
Jag känner på stenen en stund därefter försöker jag finna de detaljer som den påvisar. Jag kommer fram till att denna lilla sten, har så många sidor som den vill visa att jag vänder och vrider den i alla olika vinklar, upp och ner, fram och bak och varje liten vridning försöker jag teckna av.
Så liten med ändå så mycket. Därefter blev direktiven att vi skulle göra stenen till en ungdom.
Då dök plötsligt "Tobias" fram.
Datakillen som under sommaren har vuxit så fort att kroppen inte riktigt har hängt med. Tuff vill han vara också, men belastningen och sökandet på sin identiteten är så stor att fötterna känns som stora stenblock att lyfta. Något att tänka på när man i framtiden, eller varför inte redan idag, möter dessa personer som söker sin identitet. Ung som vuxen, alla är vi olika.
http://www.youtube.com/watch?v=kNTzEGMTzaU&feature=related
TisdagensWorkshop som berörde identiteten var en mycket givande och berörande. Att väcka en förståelse för sin egen kunskapsprocess är något som berör oss alla på något vis. Och detta är enligt mig, sådant man alltid måste bära med sig i sitt framtida yrke som lärare. Att våga skapa en reaktion och process utifrån det man ser kan framkalla en vilja till att söka kunskap på områden som vanligtvis kan vara främmande för personen ifråga. Onsdagen efter denna workshop gjordes ett besök på Göteborgs konsthall som för mig kom och handla ofantligt mycket om identitet. Frågan som jag kan ställa mig efter besöket, är hur jag skulle ha tolkat utställning om vi INTE innan hade reflekterat över deras budskap. Hade jag sett utställning utifrån något annat perspektiv. Vad hade hänt om man t ex innan besöket hade delat "klassen" i två grupper. Den ena skulle få information medans den andra INTE får någon information inför besöket. Jag är mycket nyfiken på de reflektioner och tolkningar som förhoppningsvis kunde ha uppstått.
Avslutningsvis vill jag bara säga att jag är mycket, mycket förväntansfull inför kommande veckas arbete om Förändring i det offentliga rummet.
En uppgift som vi tilldelades och som gav många underbara reflektioner under en gemensam dag i slottsskogen. Där satt "okända" personer och funderade och diskuterade med varandra vad bostad stod för och vad det kunde vara. Utifrån det skulle vi sedan med stöd av både naturen och medtagna material försöka illustrera vad vi tillsammans hade kommit fram till. Helt underbart vill jag säga! ett teamarbete som jag vill påstå fungerade ut till fingertopparna. Flertal timmar senare stod vi med en eller rättare sagt två bostäder som vi var super nöjda med och som enligt oss, visade tydligt på olika perspektiv hur man kan uppfatta vad bostad står för.
Rokad kommer en av våra underbara lärare och säger. Men va fasen! våran bostad då? vad händer?
Molokna går vi till den nya bostaden som för oss visade på gemenskap, glädje och hemtrevnad. Var detta vårt nya hem? vill vi bo här?
För oss gällde det nu att reflektera över hur vi kände för det nya och försöka få det att passa oss utifrån det som vi tidigare hade utgått från. Vi kom efter många funderingar, mot och för, fram till att detta inte var vi och att vi på ett fint och hederligt sätt, skulle plocka ned bostaden till grunden för att därefter bygga upp en ny plattform för oss att stå på.
Jag vill nog här säga att så är verkligheten också. Vart vi än kommer och vart vi än befinner oss, vill vi tydligt för både oss själva men också för andra "markera" vårt revir. Detta är något som man lätt kan diskutera och reflektera om, som framtida lärare med sina elever. Vilket ämne man än undervisar i.
STENen Tobias
Workshop!
Nyfikenheten vaknar till liv i en när man ser sin lärare lägga ut en massvis med stenar i en ring som påminner om fornminnet skeppet. Jag spanar tidigt in en liten sten som för mig symboliserar ynklighet och ensamhet men ändå så otrolig tilltalande.
Ta nu en sten som tilltalar dig, säger läraren. Rita av denna som du ser den, du får 30 minuter på dig.
Jag känner på stenen en stund därefter försöker jag finna de detaljer som den påvisar. Jag kommer fram till att denna lilla sten, har så många sidor som den vill visa att jag vänder och vrider den i alla olika vinklar, upp och ner, fram och bak och varje liten vridning försöker jag teckna av.
Så liten med ändå så mycket. Därefter blev direktiven att vi skulle göra stenen till en ungdom.Då dök plötsligt "Tobias" fram.
Datakillen som under sommaren har vuxit så fort att kroppen inte riktigt har hängt med. Tuff vill han vara också, men belastningen och sökandet på sin identiteten är så stor att fötterna känns som stora stenblock att lyfta. Något att tänka på när man i framtiden, eller varför inte redan idag, möter dessa personer som söker sin identitet. Ung som vuxen, alla är vi olika.http://www.youtube.com/watch?v=kNTzEGMTzaU&feature=related
TisdagensWorkshop som berörde identiteten var en mycket givande och berörande. Att väcka en förståelse för sin egen kunskapsprocess är något som berör oss alla på något vis. Och detta är enligt mig, sådant man alltid måste bära med sig i sitt framtida yrke som lärare. Att våga skapa en reaktion och process utifrån det man ser kan framkalla en vilja till att söka kunskap på områden som vanligtvis kan vara främmande för personen ifråga. Onsdagen efter denna workshop gjordes ett besök på Göteborgs konsthall som för mig kom och handla ofantligt mycket om identitet. Frågan som jag kan ställa mig efter besöket, är hur jag skulle ha tolkat utställning om vi INTE innan hade reflekterat över deras budskap. Hade jag sett utställning utifrån något annat perspektiv. Vad hade hänt om man t ex innan besöket hade delat "klassen" i två grupper. Den ena skulle få information medans den andra INTE får någon information inför besöket. Jag är mycket nyfiken på de reflektioner och tolkningar som förhoppningsvis kunde ha uppstått.
Avslutningsvis vill jag bara säga att jag är mycket, mycket förväntansfull inför kommande veckas arbete om Förändring i det offentliga rummet.
JÄSEKUTT!
Här går det undan vill jag lova.
Blogg! hur ska detta gå?Fram med kreativiteten och nyfikenheten.
Nu kör vi så det ryker!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)