Jaha, då sitter jag här och ska försöka analysera.
Önskemål från Gunve är att kortfattat i text verbalisera vad, hur och varför samt process och resultat.
Så då är det bara att sätta igång, som Kalle Korell sa.
VAD
Performance framträdande som ska tydliggöra det egna jaget utifrån inre konflikt.
Piedestal (rödmålad) som står för något jag vill tydliggöra och förhöja, samt att den röd färgen symboliserar flödet jag har inom mig.
Anteckningsbok där allt som har hänt under veckorna står, blir en del av performance framträdandet.
HUR
Kontinuerligt under fyra veckor, bära runt på en piedestal.
Föra dagliga anteckningar om känslor, reflektioner och kommentarer som jag stöter på.
VARFÖR
För att på något vis, komma underfund med vem JAG är.
Att finna det, som gör en till den person jag är, och inte dölja den.
Att komma underfund med den egna personen..
Att våga vara, utan att känna rädsla att jag inte duger.
PROCESS
Gestaltningen hade under en längre tid gnagt i bakhuvudet, så när det väl var dags att starta kändes det riktigt skönt. Första grundtanken på vad konflikten skulle baseras på var att göra något utifrån lärarrollen, men som tur var raderades den idén.
Hamnade då istället på det egna jaget. Ett ämne som i många år har berört mig på djupet, men som jag inte här i bloggen vill beröra.
Genom gestaltandet ville jag med olika ansiktsuttryck gjorda i mono tryck, försöka belysa hur jag känner, upplever och är i olika situationer och miljöer. Ansiktena skulle sedan placeras ut, och dokumenteras med text och foto i de olika miljöerna.
Efter många smutsiga med härliga timmar i ett "skapar" rum var det åter dags för en rockad. Jag hade kommit underfund med att den egna personen inte kunde belysas genom olika ansikten, utan den egna personen är en del av det hela.
Jag ville framhäva och tydliggöra det egna jaget, och bästa sättet för att åstadkomma det, var att själv göra sig delaktig i gestaltningen. Och där är jag nu :)
Om jag ser tillbaka på hela processen vill jag nog påstå att jag har kommit långt när det gäller en egna personen. Jag har kommit underfund med att det är bara jag själv som kan bestämma över hur det ska gå.
Bara jag som kan bestämma hur jag ska bemöta det som känns svårt.
Den konflikt som för mig var mycket betungande att ta tag i och beröra i början av projektet, har idag blivit en glädje. Att möta all denna positiva och nyfikna atmosfär som jag under veckorna har kommit i kontakt med, har givit mig en förståelse att jag inte behöver vara så rädd, för att jag inte håller sig inom alla normer.
RESULTAT
Så som det ser ut idag, anser jag mig vara mycket nöjd med resultatet. Förväntans fullt och nervöst väntar jag på den stora dagen då jag ska framträda med mitt gestaltande. Med den känsla som jag bär inom mig just nu bör det nog gå vägen, Värre blir det med den verbala redovisningen, då jag inte riktigt vet vad som väntar en.
Verbalt framträdande brukar inte vara något hinder för mig, men kruxet här är att det blir så personligt och
"offensivt".
tisdag 17 maj 2011
söndag 15 maj 2011
UTSTÄLLNINGSTEKNIK
- JAHA! DÅ BÖRJAR MAN NÄRMA SIG SLUTET PÅ GESTALTNINGS UPPGIFTEN.
Den frustration man kände inför uppgiften har för mig försvunnit, svävat iväg upp i det BLå. Tänk att man kan känna en sådan glädje och förnöjdsamhet till att var en som sticker ut i vårt "normala" samhälle.
Här har man dag ut och dag in gått med en stävan till att vara så perfekt som möjligt.
Tänk om någon tidigare skulle komma fram till en och säga att man var annorlunda. Hjälp så hemskt :(
När jag idag tar min följeslagare över axeln på morgonen, går jag igenom dörren med en förväntan om vad som kommer att hända. Vill någon idag ge mig uppmärksamhet på att jag är annorlunda? Kommer jag att ge någon glädje av att vara annorlunda? Jag vill inte gömmas bland alla de andra strama perfekta människorna.
JAG VILL VARA DEN EGNA PERSONEN! igår, idag, imorgon. FÖR ALLTID :)
Nu vill jag inte på något vis överdriva känslan som jag bär inom mig just nu, men jag har under de veckor som har gått kommit en lång bit in i förståelsen över mig själv som person. Tänk att en Röd liten och nätt piedestal skulle hjälpa mig med det. psykologer släng er i väggen. Jag kommer alltid på något vis, låta piedestalen för alltid vara en dela av mig.
Fick härom dagen en liten men enkel fråga, av en kille:
- SKÄMS DU INTE?
-skulle jag det? undrade jag.
-JAG SKULLE DET,svarade killen.
- nä , det gör inte jag. Jag vill framförhålla mig och inte gömmas.
Hur vill jag redovisas min gestaltning?
Svårt fall som han sa; DR Dahlgren.
Min tanke är att jag under själva gestaltnings dagen kommer att bära med mig det egna jaget Rudolf, tills jag anser att det är dags för mig att släppa taget.
Jag kommer även under tiden bära med mig boken där alla mina tankar, funderingar och upplevelser finns antecknade. Förhoppningsvis kommer situationer att även dyka upp under de sista timmarna som går att anteckna.
Har funderingar om att alltid på något vis vara en del av mig. Ja ja, får väl se hur det blir med den saken.
Men som sagt; det känns som jag har landat och det är tillfredsställande.
väl mött mina vänner.
Den frustration man kände inför uppgiften har för mig försvunnit, svävat iväg upp i det BLå. Tänk att man kan känna en sådan glädje och förnöjdsamhet till att var en som sticker ut i vårt "normala" samhälle.
Här har man dag ut och dag in gått med en stävan till att vara så perfekt som möjligt.
Tänk om någon tidigare skulle komma fram till en och säga att man var annorlunda. Hjälp så hemskt :(
När jag idag tar min följeslagare över axeln på morgonen, går jag igenom dörren med en förväntan om vad som kommer att hända. Vill någon idag ge mig uppmärksamhet på att jag är annorlunda? Kommer jag att ge någon glädje av att vara annorlunda? Jag vill inte gömmas bland alla de andra strama perfekta människorna.
JAG VILL VARA DEN EGNA PERSONEN! igår, idag, imorgon. FÖR ALLTID :)
Nu vill jag inte på något vis överdriva känslan som jag bär inom mig just nu, men jag har under de veckor som har gått kommit en lång bit in i förståelsen över mig själv som person. Tänk att en Röd liten och nätt piedestal skulle hjälpa mig med det. psykologer släng er i väggen. Jag kommer alltid på något vis, låta piedestalen för alltid vara en dela av mig.
Fick härom dagen en liten men enkel fråga, av en kille:
- SKÄMS DU INTE?
-skulle jag det? undrade jag.
-JAG SKULLE DET,svarade killen.
- nä , det gör inte jag. Jag vill framförhålla mig och inte gömmas.
Hur vill jag redovisas min gestaltning?
Svårt fall som han sa; DR Dahlgren.
Min tanke är att jag under själva gestaltnings dagen kommer att bära med mig det egna jaget Rudolf, tills jag anser att det är dags för mig att släppa taget.
Jag kommer även under tiden bära med mig boken där alla mina tankar, funderingar och upplevelser finns antecknade. Förhoppningsvis kommer situationer att även dyka upp under de sista timmarna som går att anteckna.
Har funderingar om att alltid på något vis vara en del av mig. Ja ja, får väl se hur det blir med den saken.
Men som sagt; det känns som jag har landat och det är tillfredsställande.
väl mött mina vänner.
onsdag 11 maj 2011
torsdag 5 maj 2011
onsdag 4 maj 2011
Gestaltning inför fredag v, 18
JAG SER ATT DU VILL GE UPP
JAG VILL LEVA MED DIG!
INFÖR denna vecka var det nya tag som gällde.
NU var det dags att våga släppa taget, och inte försöka finna svar på något som ligger framför en.
ATT våga låta det komma i sin egen takt.
HAR därför bestämt att jag under denna vecka, inte kommer med några djupare funderingar och reflektioner om mitt gestaltande. Jag kommer istället att försöka njuta av att vara betraktad utifrån ett annorlunda perspektiv än det jag är van vid.
ATT sticka ut och "synas" är något som jag tidigare har försökt att undvika.
PS!
EFTER bara få dagar tillsammans med den egna personen ( röda piedestalen, Rudolf) , har jag fått reda på att vi sprider glädje och värme.
HOPPAS verkligen att detta får fortskrida.
JAG TRIVS ( just nu iaf) tillsammans med min nya roll :)
Jag och Rudolf efter en gemensam heldag på hdk.
Här börjar Rudolf och min gemensamma resa tillsammans.
EGEN stol skulle han ha på tåget också.
-Ja!
-Ja!
-Ok! men bara för denna gång.
Liten och röd,
men redan nu har han tagit över knapptryckningen på bussen
FÖR att få sin vilja fram måste man även ge med sig lite.
Att bära kaffe muggen åt Monica, är så lite så.
MEN JAG KAN INTE LEVA LIVET FÖR DIG
DU MÅSTE LEVA DET SJÄLV
MEN JAG VILL DELA DET MED DIG
INFÖR denna vecka var det nya tag som gällde.
NU var det dags att våga släppa taget, och inte försöka finna svar på något som ligger framför en.
ATT våga låta det komma i sin egen takt.
HAR därför bestämt att jag under denna vecka, inte kommer med några djupare funderingar och reflektioner om mitt gestaltande. Jag kommer istället att försöka njuta av att vara betraktad utifrån ett annorlunda perspektiv än det jag är van vid.
ATT sticka ut och "synas" är något som jag tidigare har försökt att undvika.
PS!
EFTER bara få dagar tillsammans med den egna personen ( röda piedestalen, Rudolf) , har jag fått reda på att vi sprider glädje och värme.
HOPPAS verkligen att detta får fortskrida.
JAG TRIVS ( just nu iaf) tillsammans med min nya roll :)
Här börjar Rudolf och min gemensamma resa tillsammans.
EGEN stol skulle han ha på tåget också.
-Ja!
-Ja!
-Ok! men bara för denna gång.
men redan nu har han tagit över knapptryckningen på bussen
AJ, AJ AJ!
litet hål i pannan. - ONT!
Att bära kaffe muggen åt Monica, är så lite så.
torsdag 28 april 2011
GestAltning inför FREDAG V, 17
"härligt" med reflektioner om sitt gestaltande.
Många hemska tankar dyker
på nytt upp.
Vad är det man håller på med?
Ska det aldrig komma till sin rätta plats?
Mina funderingar just nu, ligger på redovisningen.
Hur KOMMER man fram till hur det ska se ut, om man inte riktigt kan se gestaltandet ännu framför sig?
Det som BRÅKAR i min skalle är ATT jag ska gestalta mig själv som en röd PiEDeSTAL som bär på en svart ÖPPEN bok med mina inre tankar i text som beskriver hur JAG är och känner MIG i olika situATionEr och miljöer. Piedestalen är till för att "glorifiera" och förhöja den egna personen som i denna gestaltninig är mycket viktigt för mig. Glorifiera kan uppfattas som ett mycket kraftfullt och övermäktigt ord, men så är det inte i detta fall. Jag är vill i denna gastaltning tydliggöra och visa aktning för någon, och i detta fall mig själv.
VARFÖR jag har beslutat mig för att göra piedestalen Röd, är för att framhäva det flöde vi alla bär inom oss och som håller oss levande.
Piedestalen och den öppna boken ska följa med mig in i de olika miljör där jag dagligen befinner mig. Jag kommer under tiden fotografer och dokumentera miljöerna och kännslorna som uppstår inom mig vid de olika tillfällena.
De KoMMER ATT bli mina FÖLJESLAGARE och pertner, fram till den dagen då det ska gestaltas. Fram till dess HOPPas jag att jag har kommit fram till vem DEn egna peronen är inom mig.
Gestaltandet kommer, som det ser ut i mitt huvud just nu, vara på en plats med yta och volym. Mitt i denna Yta Kommer piedestalen med boken, nu sluten och plomberad, att stå. Runt om nedanför, strukturerat och ostrukturerat, kommer foton Från milJöernA med en enkel påbörjad text att ligga. Vissa foton är påväg att krypa upp längs piedestalens ben. Jag vill utifrån detta väcka en nyfiken hos betraktaren till att vilja veta mera om vad som skulle kunna stå i boken, som ligger där öppen och synlig för beskådning men Ändå sluten för att inte se in i den egna personen. Boken är för mig och inte för någon annan. Förhoppningsvis kommer den att VISA genom slitage och lösa papperlappar, som sticker ut lite här och där, att den innehåller mycket intressanta saker.
En Sekund för länge
sÅg du mitt jaG
eN sekund av eviGhet
Då visste jag
(brita af Geijerstam)
Många hemska tankar dyker
på nytt upp.
Vad är det man håller på med?
Ska det aldrig komma till sin rätta plats?
Mina funderingar just nu, ligger på redovisningen.
Hur KOMMER man fram till hur det ska se ut, om man inte riktigt kan se gestaltandet ännu framför sig?
Det som BRÅKAR i min skalle är ATT jag ska gestalta mig själv som en röd PiEDeSTAL som bär på en svart ÖPPEN bok med mina inre tankar i text som beskriver hur JAG är och känner MIG i olika situATionEr och miljöer. Piedestalen är till för att "glorifiera" och förhöja den egna personen som i denna gestaltninig är mycket viktigt för mig. Glorifiera kan uppfattas som ett mycket kraftfullt och övermäktigt ord, men så är det inte i detta fall. Jag är vill i denna gastaltning tydliggöra och visa aktning för någon, och i detta fall mig själv.
VARFÖR jag har beslutat mig för att göra piedestalen Röd, är för att framhäva det flöde vi alla bär inom oss och som håller oss levande.
Piedestalen och den öppna boken ska följa med mig in i de olika miljör där jag dagligen befinner mig. Jag kommer under tiden fotografer och dokumentera miljöerna och kännslorna som uppstår inom mig vid de olika tillfällena.
De KoMMER ATT bli mina FÖLJESLAGARE och pertner, fram till den dagen då det ska gestaltas. Fram till dess HOPPas jag att jag har kommit fram till vem DEn egna peronen är inom mig.
Gestaltandet kommer, som det ser ut i mitt huvud just nu, vara på en plats med yta och volym. Mitt i denna Yta Kommer piedestalen med boken, nu sluten och plomberad, att stå. Runt om nedanför, strukturerat och ostrukturerat, kommer foton Från milJöernA med en enkel påbörjad text att ligga. Vissa foton är påväg att krypa upp längs piedestalens ben. Jag vill utifrån detta väcka en nyfiken hos betraktaren till att vilja veta mera om vad som skulle kunna stå i boken, som ligger där öppen och synlig för beskådning men Ändå sluten för att inte se in i den egna personen. Boken är för mig och inte för någon annan. Förhoppningsvis kommer den att VISA genom slitage och lösa papperlappar, som sticker ut lite här och där, att den innehåller mycket intressanta saker.
En Sekund för länge
sÅg du mitt jaG
eN sekund av eviGhet
Då visste jag
(brita af Geijerstam)
UNDERSKATTA INTE DIG
SJÄLV
GENOM ATT JÄMFÖRA DIG
MED ANDRA.
DET ÄR VÅRA OLIKHETER SOM
GÖR OSS
UNIKA.
SJÄLV
GENOM ATT JÄMFÖRA DIG
MED ANDRA.
DET ÄR VÅRA OLIKHETER SOM
GÖR OSS
UNIKA.
(okänd)
Har FAstnat för Gjörn Eidvåg och hans underbara texter, och vill därför dela med mig.
Eg ser.
torsdag 21 april 2011
Gestaltningen. Nya analyser om "den egna personen".
Jag är jag, och därför funderar jag på varför jag sitter här och försöker ändra på det.
Jag är jag därför för att jag har tillåtit mig till att bli den jag är.
Jag har själv givit mig den tillåtelsen.
Därför gör jag som jag gör.
Jag skiter i detta, och tar nya tag i DEN EGNA PERSONEN.
Bakom mina solglasögon, kan jag va´mig själv.
Allting blir så vackert genom mina solglasögon.
Jag har under de senaste dagarna tillsammans med min grå svarta följeslagare Rolfsy, försökt bena ut vad jag egentligen vill göra med mitt projekt, och på vilket sätt jag skulle vilja genomföra det på. En sak som jag verkligen var säker på vara att göra min mormor Eva delaktig i projektet. Mormor har för mig varit en stor inspirations källa under mina uppväxt år när det gäller det estetiska. Tillsammans med henne fick man vara den lilla person som man var. Hos henne, och självklart min underbara morfar, fanns det inga måsten. De tog sig tid till att vara nyfikna , och gjorde oss delaktiga i deras egna vardag fast de hade mycket att göra , bönder som de var. Mormor som under sina unga år fick möjlighet till ett akademisk lärande i konst, delade gärna med sig av sina kunskaper och såg alltid till att vi barn fick testa nya roliga saker de dagar vi var där. Sorgen och saknaden som min mormor under sina år bar med sig var att hon tillät sig att avsluta de möjligheter som hon fick inom konsten. Påtryckning från föräldrarna gjorde att hon slutade sin utbildning och flyttade hem, för att där stötta familjen i deras jordbruk.
Jag har under många år, i mitt skapar rum, haft mormors härliga trämangel stående på ett litet ekbord. Många gånger har mangeln varit på väg att kastas ut, men på något sätt har det alltid klarat sig. Nostalgi? Skulle nog många säga, men i mitt bakhuvud har jag alltid haft tanken att på något sätt göra både mangeln och mormor delaktig i mitt skapande och dit har jag nu kommit.
ÄNTLIGEN MORMOR, NU SKA DET HÄR SKAPAS!
PS! Följeslagaren Rolfsy, är min damsugare.
Sedan den sista handledningen på hdk, har jag haft min ide hängande över mig. Vad är identitet och på vilket sätt vill jag visa den?
Identitet för mig är något som vi alla bär med oss från det vi har gjort och upplevt, till det vi idag gör och upplever. Vi fångar upp medvetet och omedvetet olika budskap som existerar runt oss dagligen. Enligt en konstruktivistiskt syn på identitet skapas identitet kontinuerligt i både samspel och samverkan med sin omgivning.
Ansikten som för mig avspeglar hur man är och mår i olika situationer och miljöer, har för mig varit själva stommen i mitt kommande gestaltnings arbete. Alla bär vi olika ansikten/masker där vi befinner oss. Medveten och omedvetet både som belastning men också ibland som en befrielse. Har i mitt skapar rum där hemma ,försökt komma fram till hur de olika ansiktsuttrycken kan ta sig ut, och har utifrån olika material försökt att framhäva detta.
Jag har också som jag tidigare nämnt, velat göra min mormor delaktig genom att använda mig av hennes mangel och där göra monotypiska bilder. Till det har jag använt mig av kopparplåt , akryl, slow drying gel samt papper av olika slag. Känslan att äntligen vara på gång var underbar. Tiden stack i väg och man var UPPE i sitt flow. Till och med lite för mycket kan man säga. Efter att ha begrundat sina framsteg och misstag några gånger, börjar pessimisten komma fram. Va fasen är det jag gör? Vad händer? Är verkligen detta som jag vill med min gestaltning? Sitter min identitet i huvudet? Nej, nej, nej!
Varför gör jag allt så dunkelt och varför känns det som att alla mina bilder/ ansikten hamnar i en avgrund av bottenlös gyttja?
Min vardag känns inte som att den överensstämmer med de avspeglingar jag har fått fram. Jag lever i glädje och ljus dagligen och behöver ”bara” lära mig att beakta detta. Mycket i min ryggsäck behöver jag bearbeta för att den egen person i mig ska komma i harmoni, och det ska jag komma underfund med i gestaltandet.
Jag har min fotbollsintresserade sambo att tacka för att jag fick en mycket lång sömnlös natt med många tillbaka reflektioner på det jag under ett antal dagar har arbetat med, efter som han INTE kan tassa sig fram till sängen utan att väcka den käraste som sover sin behövliga sömn, efter några frustrerande och arbetssamma dagar.
Jag kom i alla fall underfund med att en rockad på vissa delar av gestaltandet behöver göras för att jag ska känna mig tillfredsställd. Att känna en frustration och missbelåtenhet med något man gör utan att finna nya infallsvinklar, hjälper en inte till att komma vidare i sitt sökande.
Fortsättning följer..............
VÅRHÄLSNING FRÅN MATISSE MED KOMPISEN MUSEN.
- ATT KRAMAS ÄR UuuuuuuuuuuNDERBART.
Jag är jag därför för att jag har tillåtit mig till att bli den jag är.
Jag har själv givit mig den tillåtelsen.
Därför gör jag som jag gör.
Jag skiter i detta, och tar nya tag i DEN EGNA PERSONEN.
Bakom mina solglasögon, kan jag va´mig själv.
Allting blir så vackert genom mina solglasögon.
Jag har under de senaste dagarna tillsammans med min grå svarta följeslagare Rolfsy, försökt bena ut vad jag egentligen vill göra med mitt projekt, och på vilket sätt jag skulle vilja genomföra det på. En sak som jag verkligen var säker på vara att göra min mormor Eva delaktig i projektet. Mormor har för mig varit en stor inspirations källa under mina uppväxt år när det gäller det estetiska. Tillsammans med henne fick man vara den lilla person som man var. Hos henne, och självklart min underbara morfar, fanns det inga måsten. De tog sig tid till att vara nyfikna , och gjorde oss delaktiga i deras egna vardag fast de hade mycket att göra , bönder som de var. Mormor som under sina unga år fick möjlighet till ett akademisk lärande i konst, delade gärna med sig av sina kunskaper och såg alltid till att vi barn fick testa nya roliga saker de dagar vi var där. Sorgen och saknaden som min mormor under sina år bar med sig var att hon tillät sig att avsluta de möjligheter som hon fick inom konsten. Påtryckning från föräldrarna gjorde att hon slutade sin utbildning och flyttade hem, för att där stötta familjen i deras jordbruk.
ÄNTLIGEN MORMOR, NU SKA DET HÄR SKAPAS!
PS! Följeslagaren Rolfsy, är min damsugare.
Sedan den sista handledningen på hdk, har jag haft min ide hängande över mig. Vad är identitet och på vilket sätt vill jag visa den?
Identitet för mig är något som vi alla bär med oss från det vi har gjort och upplevt, till det vi idag gör och upplever. Vi fångar upp medvetet och omedvetet olika budskap som existerar runt oss dagligen. Enligt en konstruktivistiskt syn på identitet skapas identitet kontinuerligt i både samspel och samverkan med sin omgivning.
Här står jag nu bland mina "spöken",
väggen speglar mig genom livet olika faser och konflikter.
Ansikten som för mig avspeglar hur man är och mår i olika situationer och miljöer, har för mig varit själva stommen i mitt kommande gestaltnings arbete. Alla bär vi olika ansikten/masker där vi befinner oss. Medveten och omedvetet både som belastning men också ibland som en befrielse. Har i mitt skapar rum där hemma ,försökt komma fram till hur de olika ansiktsuttrycken kan ta sig ut, och har utifrån olika material försökt att framhäva detta.
Jag har också som jag tidigare nämnt, velat göra min mormor delaktig genom att använda mig av hennes mangel och där göra monotypiska bilder. Till det har jag använt mig av kopparplåt , akryl, slow drying gel samt papper av olika slag. Känslan att äntligen vara på gång var underbar. Tiden stack i väg och man var UPPE i sitt flow. Till och med lite för mycket kan man säga. Efter att ha begrundat sina framsteg och misstag några gånger, börjar pessimisten komma fram. Va fasen är det jag gör? Vad händer? Är verkligen detta som jag vill med min gestaltning? Sitter min identitet i huvudet? Nej, nej, nej!
Varför gör jag allt så dunkelt och varför känns det som att alla mina bilder/ ansikten hamnar i en avgrund av bottenlös gyttja?Min vardag känns inte som att den överensstämmer med de avspeglingar jag har fått fram. Jag lever i glädje och ljus dagligen och behöver ”bara” lära mig att beakta detta. Mycket i min ryggsäck behöver jag bearbeta för att den egen person i mig ska komma i harmoni, och det ska jag komma underfund med i gestaltandet.
Jag har min fotbollsintresserade sambo att tacka för att jag fick en mycket lång sömnlös natt med många tillbaka reflektioner på det jag under ett antal dagar har arbetat med, efter som han INTE kan tassa sig fram till sängen utan att väcka den käraste som sover sin behövliga sömn, efter några frustrerande och arbetssamma dagar.
Jag kom i alla fall underfund med att en rockad på vissa delar av gestaltandet behöver göras för att jag ska känna mig tillfredsställd. Att känna en frustration och missbelåtenhet med något man gör utan att finna nya infallsvinklar, hjälper en inte till att komma vidare i sitt sökande.
Fortsättning följer..............
VÅRHÄLSNING FRÅN MATISSE MED KOMPISEN MUSEN.
- ATT KRAMAS ÄR UuuuuuuuuuuNDERBART.
onsdag 13 april 2011
Onsdagens gestaltningsseminarie har verkligen bidragit till att man de närmaste dagarna har mycket att bearbeta.
Vart kommer mina funderingar att landa? och jag med dem.Har lite svårt just nu att bena ut mina tankar.
Känns lite tungt;(
Men jag vet av tidigare erfarenheter att det är en ny dag i morgon, och jag med den.
Efter att jag har fått landat hemma i värmland och i "skapar" rummet, kommer förhoppningsvis min kreativitet
till liv.
FÖRVÄNTANS FULL!
Under tiden min kreativitet ligger på vila inför uppvaknandet, händer ............
http://www.youtube.com/watch?v=wmbVjze0oc0
Vart kommer mina funderingar att landa? och jag med dem.Har lite svårt just nu att bena ut mina tankar.
Känns lite tungt;(
Men jag vet av tidigare erfarenheter att det är en ny dag i morgon, och jag med den.
Efter att jag har fått landat hemma i värmland och i "skapar" rummet, kommer förhoppningsvis min kreativitet
till liv.
FÖRVÄNTANS FULL!
Under tiden min kreativitet ligger på vila inför uppvaknandet, händer ............
http://www.youtube.com/watch?v=wmbVjze0oc0
måndag 11 april 2011
GESTALTNING
Vem är jag?
Vart vi än befinner oss och gör, bär vi alltid på olika masker.
Alltid har vi olika roller. Vem är jag idag? vem var jag igår? vem är jag imorgon?
Vem har gjort mig till den jag är?
vem har givit mig den förtrogenheten?
Vem har rätt att bestämma vem jag ska vara?
Alla i min omgivning BIDRAR till den jag är idag.
MEN HUR ÄR JAG DÅ?
HUR SER NI PÅ MIG?
En fråga jag har ställt till mig väldigt ofta, för att komma till insikt med och om mig själv.
JAG ÄR DEN EGNA PERSONEN
LÅT BOLLEN BÖRJA RULLA!
Jag kommer i och under gestaltningen försöka bena ut vem den egna personen är.
Tillväga gångsätt och teknik är varken fastställda eller genomarbetade ännu, men processen bearbetas dagligen, minut för minut.
Själva grundtanken i gestaltningen är för mig att eftersträva ansikten utifrån olika kompositioner.
Ansikten som på något vis berör och tilltalar mig.
Konflikt för mig är bland annat att man känner frustration och otillräcklighet jämte mot sig själv. Konflikt är inget som måste synas, utan bärs i det tysta. Konflikt är som många med mig vet, INTE nödvändigtvis personligt, men oftast misstolkas det på så vis. Konflikt är bland annat ett tillstånd mellan personer, organisationer och stater som kan ha olika grundsyner när det gäller handlingar, värderingar, och målsättningar, inom och utanför deras intresseområde. För mig kommer gestaltningen "bara" grunda sig som jag tidigare sagt, på den egna personen. Men för det vill jag inte påstå att jag är en egotrippad varelse som går runt ochsprätter, utan mitt syfte är att belysa mig utifrån de olika situationer och miljöer som jag dagligen kommer i kontakt med och som är delaktiga till att jag är den som jag är.
Här nedan kommer en liten men enkel inspirerande länk, om monoprint,
http://www.ornafeinstein.com/branched.htmltisdag 5 april 2011
GESTALTNING!
YES YES YES YES YES YES NO YES NO NO NO YES YES YES YES YES YES NO NO YES YES YES YES YES NO NO NO NO NO NO NO NO YES YES YES YES YES YES YES YES NO YES NO YES NO YEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEES NO YEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEES NO YES!..........EXCITED.
Jag förstår att många med mig, känner en stor förväntan och frustration över den gestaltnings uppgift som ligger och gror. Många sömnlösa nätter kommer att ge oss ett spratt.
vi kommer att övervinna detta.
Tillsammans är vi starka!
Nu tar vi på oss strids handskarna och greppar utmaningen och ror den i hamn.
Upp till kamp vänner. Låt inte ämbetsmannaväldet vinna.
Segern kommer till oss!
YES YES YES YES YES YES NO YES NO NO NO YES YES YES YES YES YES NO NO YES YES YES YES YES NO NO NO NO NO NO NO NO YES YES YES YES YES YES YES YES NO YES NO YES NO YEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEES NO YEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEES NO YES!..........EXCITED.
Jag förstår att många med mig, känner en stor förväntan och frustration över den gestaltnings uppgift som ligger och gror. Många sömnlösa nätter kommer att ge oss ett spratt.
vi kommer att övervinna detta.
Tillsammans är vi starka!
Nu tar vi på oss strids handskarna och greppar utmaningen och ror den i hamn.
Upp till kamp vänner. Låt inte ämbetsmannaväldet vinna.
Segern kommer till oss!
torsdag 17 februari 2011
SERIE
Under veckan som har gått har man alltså varit i kontakt med temat SERIE. Vi har tillsammans fått bolla ordentligt vad det kan innebära. Nyttigt vill jag säga. Har aldrig tidigare reflekterat så mycket om ämnet. När man väl sitter och ska leta efter vad det kan innebära stöter man helt plötsligt på serier över allt. Jag har kommit underfund med att det kan vara allt från vanliga serietidningar till helt fantastiska kollektioner inom keramik, textil, tapet, men även också fantastiska berättelser från verkliga livet. Serier kan vara försedda med text men även vara utan och här får verkligen bilderna tala för sig själv. Veckan har för mig alltså varit helt fantastisk. visst är det ett trevligt ord; FANTASTISKT ;)
Jag kan inte säga precis att jag kände mig lugn i magen när jag satte mig på tåget hem på fredag eftermiddag. Skapa en serie utifrån två ord som var motsatsen till varandra. Vad kan man göra utifrån GRILLSÄSONG OCH HAVREGRYNSGRÖT. ja, ja det är bara att bita i det sura äpplet.
Väl hemma framför en underbar brasa och med mycket välansade tänder, pluppade en idé fram. Det var för mig att lämna denna miljö och ge mig upp till mitt kreativa rum.
Det jag har lärt mig under dessa dagar är man aldrig ska låsa sig inför en uppgift utan låta den sakta växa in utan att låta paniken ta över. Jag vill också säga att det för mig inte längre kommer att vara vara tabu att läsa serier. Med de fantastiska utbuden som finns kommer jag absolut forska vidare i detta ämne. Jag kommer också att ta med mig detta nya sätt att se serier från, till att låta mina framtida elever uppleva samma sak.
För att utmana mig ytterligare inför denna uppgift bestämde jag mig för att använda mig av material som man inte riktigt räknar med att använda till att göra serier och att jag skulle använda tekniker som jag i vanliga fall inte nyttjar.
Frigolit. väggfärg och droppflaskor med pipett som jag senare nyttjade till färgläggningen, blev mina redskap.
Jag kan inte säga precis att jag kände mig lugn i magen när jag satte mig på tåget hem på fredag eftermiddag. Skapa en serie utifrån två ord som var motsatsen till varandra. Vad kan man göra utifrån GRILLSÄSONG OCH HAVREGRYNSGRÖT. ja, ja det är bara att bita i det sura äpplet.
Väl hemma framför en underbar brasa och med mycket välansade tänder, pluppade en idé fram. Det var för mig att lämna denna miljö och ge mig upp till mitt kreativa rum.
Det jag har lärt mig under dessa dagar är man aldrig ska låsa sig inför en uppgift utan låta den sakta växa in utan att låta paniken ta över. Jag vill också säga att det för mig inte längre kommer att vara vara tabu att läsa serier. Med de fantastiska utbuden som finns kommer jag absolut forska vidare i detta ämne. Jag kommer också att ta med mig detta nya sätt att se serier från, till att låta mina framtida elever uppleva samma sak.
För att utmana mig ytterligare inför denna uppgift bestämde jag mig för att använda mig av material som man inte riktigt räknar med att använda till att göra serier och att jag skulle använda tekniker som jag i vanliga fall inte nyttjar.
Frigolit. väggfärg och droppflaskor med pipett som jag senare nyttjade till färgläggningen, blev mina redskap.
SCHILLERSKA 14 Februari
Då var tjejerna äntligen tillbaka för att sätta igång vårt tänkande inför kulturdagarna på Schillerska gymnasiet.
En förmiddag som skulle visa sig bli full av kreativt tänkande.Efter en snabb presentation av dagen blev vi efter många om och men indelade i grupper. Jag, Linnéa och Erika hamnade tillsammans, och jag vet att vi kommer att göra ett j... snyggt arbete tillsammans. Men innan vi fick slå våra kloka huvuden ihop, var vi tvungna att enskilt sitta och spana över ett speciellt arbetsområde.
Jaha, hur var det nu man skulle tänka? Vad är det jag vill med mitt arbete? Hur skulle man kunna genomföra detta för att komma fram till det slutliga resultatet, eller behöver det innehålla ett slut resultat? Vilka material behövs? Varför ska man göra detta egentligen, vad finns det för mening med detta, bär det med sig något budskap för den som ska göra det? Sist men inte minst, finnas tid över för reflektion?
För att komma fram till detta hade jag endast en timme på mig, PLUS att det var MÅNDAG morgon.
Tjena,Tjena på dig, ja, ja visst ;-(
Första tanken som dök upp och som jag kände skulle kunna vara trevligt men samtidigt utmanande att arbeta utifrån var; INDIVID. Vad är det som gör individen till den han/ hon är? Vad är det som kan ligga bakom? Skulle man kunna kunna sätta ihop detta med det klimat som idag finns i vårat samhälle? och det med hjälp av
DE sju dödssynderna? ja, varför inte. Vad står då dessa för? För att inte lägga så tung belastning på själva orden kan man även kalla dem för de sju LASTERNA som enligt mig omedelbart inte blir så betungande. Vad står bakom dessa ord då? Om man utgår från dödssynderna, dyker ord som avund, högmod, girighet, vällust, vrede, frosseri och lättja upp. Men utgår man från lasterna dyker ord upp som negativitet, stolthet, begär, strävan efter njutning, ångest/ rädsla, överflöd och likgiltighet. Dessa ord för mig säger så mycket mer, och att man utifrån dem lättare kan relatera till sig själv som individ.
Varför jag skulle vilja arbeta utifrån detta är för att göra ungdomarna medvetna om betydande mellan individ och samhället. Hur vi berörs av det som finns runt omkring oss omedvetet. Låter kanske tungt men jag har en känsla av att man ibland måste låta ungdomarna möta verkligheten för att se sig själv, vem är och hur man är.
Material för denna uppgiften kan variera i oändlighet, men för att underlätta för mig själv inför denna uppgift har jag tagit stöd utifrån en sida där elever göra en journal över sig själva med stöd av collage.
http://www.teeshaslandofodd.com/myjournal/pages1.html
En förmiddag som skulle visa sig bli full av kreativt tänkande.Efter en snabb presentation av dagen blev vi efter många om och men indelade i grupper. Jag, Linnéa och Erika hamnade tillsammans, och jag vet att vi kommer att göra ett j... snyggt arbete tillsammans. Men innan vi fick slå våra kloka huvuden ihop, var vi tvungna att enskilt sitta och spana över ett speciellt arbetsområde.
Jaha, hur var det nu man skulle tänka? Vad är det jag vill med mitt arbete? Hur skulle man kunna genomföra detta för att komma fram till det slutliga resultatet, eller behöver det innehålla ett slut resultat? Vilka material behövs? Varför ska man göra detta egentligen, vad finns det för mening med detta, bär det med sig något budskap för den som ska göra det? Sist men inte minst, finnas tid över för reflektion?
För att komma fram till detta hade jag endast en timme på mig, PLUS att det var MÅNDAG morgon.
Tjena,Tjena på dig, ja, ja visst ;-(
Första tanken som dök upp och som jag kände skulle kunna vara trevligt men samtidigt utmanande att arbeta utifrån var; INDIVID. Vad är det som gör individen till den han/ hon är? Vad är det som kan ligga bakom? Skulle man kunna kunna sätta ihop detta med det klimat som idag finns i vårat samhälle? och det med hjälp av
DE sju dödssynderna? ja, varför inte. Vad står då dessa för? För att inte lägga så tung belastning på själva orden kan man även kalla dem för de sju LASTERNA som enligt mig omedelbart inte blir så betungande. Vad står bakom dessa ord då? Om man utgår från dödssynderna, dyker ord som avund, högmod, girighet, vällust, vrede, frosseri och lättja upp. Men utgår man från lasterna dyker ord upp som negativitet, stolthet, begär, strävan efter njutning, ångest/ rädsla, överflöd och likgiltighet. Dessa ord för mig säger så mycket mer, och att man utifrån dem lättare kan relatera till sig själv som individ.
Varför jag skulle vilja arbeta utifrån detta är för att göra ungdomarna medvetna om betydande mellan individ och samhället. Hur vi berörs av det som finns runt omkring oss omedvetet. Låter kanske tungt men jag har en känsla av att man ibland måste låta ungdomarna möta verkligheten för att se sig själv, vem är och hur man är.
Material för denna uppgiften kan variera i oändlighet, men för att underlätta för mig själv inför denna uppgift har jag tagit stöd utifrån en sida där elever göra en journal över sig själva med stöd av collage.
http://www.teeshaslandofodd.com/myjournal/pages1.html
Titta, njut och låt er inspireras.
SCHILLERSKA 24 Januari
Två spralliga, förväntansfulla och kreativa tjejer presenterade idag ett projekt som vi kommer att delta i under några dagar på Schillerska gymnasiet. Helt underbart! Vilken utmaning att komma till helt främmande ungdomar för att inspirera till att vilja mera. Jag längtar redan till nästa gång, då Emma och Malin kommer för att locka fram inspirationen hos OSS inför den stora dagen.
http://www.youtube.com/watch?v=oziiMb21Qg8&feature=bf_play&playnext=1&list=QL&index=1
Vet inte varför jag kom att tänka på denna underbara man, men jag älskar honom bara.
http://www.youtube.com/watch?v=oziiMb21Qg8&feature=bf_play&playnext=1&list=QL&index=1
Vet inte varför jag kom att tänka på denna underbara man, men jag älskar honom bara.
GALLERIRUNDA ( 25 januari 2011 )
En kall men härlig dag fick jag sällskap av ett underbart gäng som bestod av Cia, Simon, Ellen B, Kajsa, Linnéa, Madelene och Emelie. (hoppas verkligen att jag inte har glömt någon nu).
 |
| konsthantverks gruppen. |
 |
| JESPER BLÅDER galleri PS |
Många intryck som ska bearbetas. Skulle gärna ha bidragit med mer bilder men
som vanligt slutar batterierna att fungera. "jesekutt" som det kan gå.
söndag 23 januari 2011
BLOGG 9 17 januari 2011
INTERAKTIV GESTALTNING
Min process i basgruppen
Lika bra att säga det direkt, och det är att jag känner mig mycket kluven till mitt deltagande i workshopen. Låter kanske konstigt, men så känns det för mig. Inte för att jag vill vara utan denna känsla, absolut inte. Utan det har istället stärk mig enormt. Låter kanske konstigt men så är det. Jag har i denna process gjort stora framsteg, till och med mycket stora framsteg.
Till att vara en person som ofta har svårt att släppa in andra i en process och låta dem vara med och omvandla tankar idéer och beslut så har det varit mycket viktigt och växande att ta ett steg bakåt och låta andra "leda". Jag vet att interaktiv gestaltning står för samverkan, samspel och ömsesidig påverkan och att jag borde ha varit mer delaktig men på något sätt så har jag varit där under processen, men ändå inte.
Jag har under denna termin på HDK kommit underfund med att det har blivit viktigt för mig att träda åt sidan. Att våga , luta sig tillbaka och lyssna och utifrån det även bli delaktig......hur många gånger har man inte sagt till sig själv inför en diskussion att vara tyst och låta andra framföra sina punkter.
Nog med detta.
Workshopen var underbar, anser jag och står fast vid det. Visst finns det saker som man kan finlira på, men över det hela var arbetet riktigt vederbörligt för uppgiften. Oavsett om man använde material som inte är över det traditionella. Jag kan ibland bli så trött på att man måste vara annorlunda, varför kan man inte bara vara och utvecklas utifrån det. Jag kan också tycka att man ibland styr lite för mycket med att tillämpa material som för många kan vara annorlunda.
Nu vill jag poängtera att konstruktiv kritiken är bra att få, bara så ni inte har fått en annan uppfattning. Det är en viktig del av en process och det är något som man ofta ska tillämpa oavsett vilket ämne men berör. Det är sätt att få en att växa och gå vidare i sin utveckling. Många med mig tar detta som ett personligt angrepp, men på senare tid har jag lyckats med att vända detta till något positiv och det känns som ett stort framsteg.
Slutligen vill jag bara säga tack till dessa underbara "ungdomar" som jag har kommit i kontakt med i vår klass. Ni har bidragit väldigt mycket i min utveckling och förhoppningsvis kommer ni att bidra med mer under kommande termin. Er entusiasm och glädje som ni bär med er och delar med er, hjälper mig att se möjligheter i ämnet som utvecklar mig vidare i min egen process.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)