En uppgift som vi tilldelades och som gav många underbara reflektioner under en gemensam dag i slottsskogen. Där satt "okända" personer och funderade och diskuterade med varandra vad bostad stod för och vad det kunde vara. Utifrån det skulle vi sedan med stöd av både naturen och medtagna material försöka illustrera vad vi tillsammans hade kommit fram till. Helt underbart vill jag säga! ett teamarbete som jag vill påstå fungerade ut till fingertopparna. Flertal timmar senare stod vi med en eller rättare sagt två bostäder som vi var super nöjda med och som enligt oss, visade tydligt på olika perspektiv hur man kan uppfatta vad bostad står för.
Rokad kommer en av våra underbara lärare och säger. Men va fasen! våran bostad då? vad händer?
Molokna går vi till den nya bostaden som för oss visade på gemenskap, glädje och hemtrevnad. Var detta vårt nya hem? vill vi bo här?
För oss gällde det nu att reflektera över hur vi kände för det nya och försöka få det att passa oss utifrån det som vi tidigare hade utgått från. Vi kom efter många funderingar, mot och för, fram till att detta inte var vi och att vi på ett fint och hederligt sätt, skulle plocka ned bostaden till grunden för att därefter bygga upp en ny plattform för oss att stå på.
Jag vill nog här säga att så är verkligheten också. Vart vi än kommer och vart vi än befinner oss, vill vi tydligt för både oss själva men också för andra "markera" vårt revir. Detta är något som man lätt kan diskutera och reflektera om, som framtida lärare med sina elever. Vilket ämne man än undervisar i.
STENen Tobias
Workshop!
Nyfikenheten vaknar till liv i en när man ser sin lärare lägga ut en massvis med stenar i en ring som påminner om fornminnet skeppet. Jag spanar tidigt in en liten sten som för mig symboliserar ynklighet och ensamhet men ändå så otrolig tilltalande.
Ta nu en sten som tilltalar dig, säger läraren. Rita av denna som du ser den, du får 30 minuter på dig.
Jag känner på stenen en stund därefter försöker jag finna de detaljer som den påvisar. Jag kommer fram till att denna lilla sten, har så många sidor som den vill visa att jag vänder och vrider den i alla olika vinklar, upp och ner, fram och bak och varje liten vridning försöker jag teckna av.
Så liten med ändå så mycket. Därefter blev direktiven att vi skulle göra stenen till en ungdom.Då dök plötsligt "Tobias" fram.
Datakillen som under sommaren har vuxit så fort att kroppen inte riktigt har hängt med. Tuff vill han vara också, men belastningen och sökandet på sin identiteten är så stor att fötterna känns som stora stenblock att lyfta. Något att tänka på när man i framtiden, eller varför inte redan idag, möter dessa personer som söker sin identitet. Ung som vuxen, alla är vi olika.http://www.youtube.com/watch?v=kNTzEGMTzaU&feature=related
TisdagensWorkshop som berörde identiteten var en mycket givande och berörande. Att väcka en förståelse för sin egen kunskapsprocess är något som berör oss alla på något vis. Och detta är enligt mig, sådant man alltid måste bära med sig i sitt framtida yrke som lärare. Att våga skapa en reaktion och process utifrån det man ser kan framkalla en vilja till att söka kunskap på områden som vanligtvis kan vara främmande för personen ifråga. Onsdagen efter denna workshop gjordes ett besök på Göteborgs konsthall som för mig kom och handla ofantligt mycket om identitet. Frågan som jag kan ställa mig efter besöket, är hur jag skulle ha tolkat utställning om vi INTE innan hade reflekterat över deras budskap. Hade jag sett utställning utifrån något annat perspektiv. Vad hade hänt om man t ex innan besöket hade delat "klassen" i två grupper. Den ena skulle få information medans den andra INTE får någon information inför besöket. Jag är mycket nyfiken på de reflektioner och tolkningar som förhoppningsvis kunde ha uppstått.
Avslutningsvis vill jag bara säga att jag är mycket, mycket förväntansfull inför kommande veckas arbete om Förändring i det offentliga rummet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar