GestAltning inför FREDAG V, 17

"härligt" med reflektioner om sitt gestaltande.
Många hemska tankar dyker
på nytt upp.
Vad är det man håller på med?
Ska det aldrig komma till sin rätta plats?

Mina funderingar just nu, ligger på redovisningen.
Hur KOMMER man fram till hur det ska se ut, om man inte riktigt  kan se gestaltandet ännu  framför sig?

Det som BRÅKAR i min skalle är ATT jag ska gestalta  mig själv som en röd PiEDeSTAL som bär på en  svart ÖPPEN bok med mina inre tankar i text som beskriver hur JAG är och känner MIG  i olika situATionEr och miljöer. Piedestalen är till för att "glorifiera" och förhöja den egna personen som i denna gestaltninig är mycket viktigt för mig. Glorifiera kan uppfattas som ett mycket kraftfullt och övermäktigt ord, men så är det inte i detta fall. Jag är vill i denna gastaltning tydliggöra och visa aktning för någon, och i detta fall mig själv.

VARFÖR jag har beslutat mig för att göra piedestalen Röd, är för att framhäva  det flöde vi alla bär inom oss och som håller oss levande.

Piedestalen och den öppna boken ska följa med mig in i de olika miljör där jag dagligen befinner mig. Jag kommer under tiden fotografer och dokumentera miljöerna och kännslorna som uppstår inom mig vid de olika tillfällena.

De KoMMER ATT bli mina  FÖLJESLAGARE och pertner, fram till den dagen då det ska gestaltas. Fram till dess HOPPas jag att jag har kommit fram till vem DEn egna peronen är inom mig.

Gestaltandet kommer, som det ser ut i mitt huvud just nu, vara på en plats med yta och volym. Mitt i denna Yta Kommer piedestalen med boken, nu sluten och plomberad, att stå.  Runt om nedanför, strukturerat och ostrukturerat, kommer foton Från milJöernA med en enkel påbörjad text att ligga. Vissa foton är påväg att krypa upp längs piedestalens ben. Jag vill utifrån detta väcka en nyfiken hos betraktaren till att vilja veta mera om vad som skulle kunna stå i boken, som ligger där öppen och synlig för beskådning men Ändå sluten för att inte se in i den egna personen. Boken är för mig och inte för någon annan. Förhoppningsvis kommer den att VISA genom slitage och lösa papperlappar, som sticker ut lite här och där, att den innehåller mycket intressanta saker.

En Sekund för länge
sÅg du mitt jaG

eN sekund av eviGhet
Då visste jag  

(brita af Geijerstam)

UNDERSKATTA INTE DIG
SJÄLV
GENOM ATT JÄMFÖRA DIG
MED ANDRA.

DET ÄR VÅRA OLIKHETER SOM
GÖR OSS
UNIKA.

 (okänd)

 

Har FAstnat för Gjörn Eidvåg och hans underbara texter, och vill därför  dela med mig.

Eg ser.

http://www.youtube.com/watch?v=qYnzDqJqGwM&feature=related 

Gestaltningen. Nya analyser om "den egna personen".

Jag är jag, och därför funderar jag på varför jag sitter här och försöker ändra på det.
Jag är jag därför för att jag har tillåtit mig till att bli den jag är.
Jag har själv givit mig den tillåtelsen.
Därför gör jag som jag gör.
Jag skiter i detta, och tar nya tag i DEN EGNA PERSONEN.

Bakom mina solglasögon, kan jag va´mig själv.
Allting blir så vackert genom mina solglasögon.




Jag har under de senaste dagarna  tillsammans med min grå svarta följeslagare Rolfsy, försökt bena ut vad jag egentligen vill göra med mitt projekt, och på vilket sätt jag skulle vilja genomföra det  på. En sak som jag verkligen var säker på vara att göra min mormor Eva delaktig i projektet.  Mormor  har för mig  varit en stor inspirations källa under mina uppväxt  år när det gäller det estetiska. Tillsammans med henne fick man vara den lilla person som man var. Hos henne, och självklart min underbara morfar, fanns det inga måsten. De tog sig tid till att  vara nyfikna , och  gjorde oss delaktiga i deras egna vardag fast de hade mycket att göra , bönder som de var.  Mormor som under sina unga år fick möjlighet till ett akademisk lärande i konst,  delade gärna med sig av sina kunskaper och såg alltid till att vi barn fick testa nya roliga saker de dagar vi var där. Sorgen och saknaden som min mormor under sina år bar med sig var att hon tillät sig att avsluta de möjligheter som hon fick inom konsten. Påtryckning från föräldrarna gjorde att hon slutade sin utbildning och flyttade hem, för att där stötta familjen i deras jordbruk.

 Jag har under många år, i mitt skapar rum, haft  mormors härliga trämangel stående på ett litet ekbord. Många gånger har mangeln varit på väg att kastas ut, men på något sätt har det alltid klarat sig. Nostalgi?  Skulle nog många säga,  men i mitt bakhuvud har jag alltid haft tanken att på något sätt göra både mangeln och mormor delaktig i mitt skapande och dit har jag nu kommit.



ÄNTLIGEN MORMOR, NU SKA DET HÄR SKAPAS!

PS! Följeslagaren Rolfsy, är min damsugare.

Sedan den sista handledningen på hdk, har jag haft min ide hängande över mig. Vad är identitet och på vilket sätt vill jag visa den?
Identitet för mig är något som vi alla bär med oss från det vi har gjort och upplevt, till det vi idag gör och upplever. Vi fångar upp medvetet och omedvetet olika budskap som existerar runt oss dagligen. Enligt en konstruktivistiskt syn på identitet skapas identitet kontinuerligt i både samspel och samverkan med sin omgivning.

 

Här står jag nu bland mina "spöken",

väggen speglar mig  genom livet olika faser och konflikter.

 Ansikten som för mig avspeglar hur man är och mår i olika situationer och miljöer, har för mig varit själva stommen i mitt kommande gestaltnings arbete. Alla bär vi olika ansikten/masker där vi befinner oss.  Medveten och omedvetet  både som belastning men också ibland som en befrielse.  Har i mitt skapar rum där hemma ,försökt komma fram till hur de olika ansiktsuttrycken kan ta sig ut, och har utifrån olika material försökt att framhäva detta.
Jag har också som jag tidigare nämnt, velat göra min mormor delaktig genom att använda mig av hennes mangel och där göra monotypiska bilder.  Till det har jag använt mig av kopparplåt , akryl, slow drying gel samt papper av olika slag.  Känslan att äntligen vara på gång var underbar. Tiden stack i väg och man var UPPE i sitt flow. Till och med lite för mycket kan man säga.  Efter att ha begrundat sina framsteg och misstag några gånger, börjar pessimisten komma fram. Va fasen är det jag gör? Vad händer? Är verkligen detta som jag vill med min gestaltning? Sitter min identitet i huvudet?  Nej, nej, nej!

Varför gör jag allt så dunkelt och varför känns det som att alla mina bilder/ ansikten hamnar i en avgrund av bottenlös gyttja?
Min vardag känns inte som att den överensstämmer med de avspeglingar jag har fått fram.  Jag lever i glädje och ljus dagligen och behöver ”bara” lära mig att beakta detta.  Mycket i min ryggsäck behöver jag  bearbeta för att den egen person i mig ska komma i harmoni, och det ska jag komma underfund med i gestaltandet.

Jag har min fotbollsintresserade sambo att tacka för att jag fick en mycket  lång sömnlös natt med många tillbaka reflektioner på det jag under ett  antal dagar har arbetat med, efter som han INTE kan tassa sig fram till sängen utan att väcka den käraste som sover sin behövliga sömn, efter några  frustrerande och arbetssamma dagar.
Jag kom i alla fall underfund med att en rockad på vissa delar av gestaltandet behöver göras för att jag ska känna mig tillfredsställd. Att känna en frustration och missbelåtenhet med något man gör utan att finna nya infallsvinklar, hjälper en inte till att komma vidare i sitt sökande.

Fortsättning följer..............

                                  VÅRHÄLSNING FRÅN MATISSE MED KOMPISEN MUSEN.
                                                    - ATT KRAMAS ÄR UuuuuuuuuuuNDERBART.

Onsdagens gestaltningsseminarie har verkligen bidragit till att man de närmaste dagarna har mycket att bearbeta.
Vart kommer mina funderingar att landa? och jag med dem.Har lite svårt just nu att bena ut mina tankar.

Känns lite tungt;(

Men  jag vet av tidigare erfarenheter att det är en ny dag i morgon, och jag med den.

Efter att jag har fått landat hemma i värmland och i "skapar" rummet, kommer förhoppningsvis min kreativitet
till liv.

FÖRVÄNTANS FULL!

Under tiden  min kreativitet ligger på vila inför uppvaknandet, händer ............

http://www.youtube.com/watch?v=wmbVjze0oc0

Spring för livet, Lyrics, Sara Varga

GESTALTNING

Vem är jag?

Vart vi än befinner oss och gör, bär vi alltid på olika masker.

Alltid har vi olika roller. Vem är jag idag? vem var jag igår? vem är jag imorgon?

Vem har gjort mig till den jag är?

vem har givit mig den förtrogenheten?

Vem har rätt att bestämma vem jag ska vara?

Alla i min omgivning BIDRAR till den jag är idag.

MEN HUR ÄR JAG DÅ? 

HUR SER NI PÅ MIG?

En fråga jag har ställt till mig väldigt ofta, för att komma till insikt med och om mig själv.

JAG ÄR DEN EGNA PERSONEN

LÅT BOLLEN BÖRJA RULLA!

Jag kommer i och under gestaltningen försöka bena ut vem den egna personen är. 

Tillväga gångsätt och teknik är varken fastställda eller genomarbetade ännu, men  processen bearbetas dagligen, minut för minut.

De material som för mig verkar vara av intresse, och som man känner en utmaning för är bland annat; Ståltråd, lera, paper mache, gips, collage ( mono typ print), Det som sticker ut lite extra är att skapa i mono typ print eftersom man aldrig före trycket kan föreställa sig resultatet. SPÄNNANDE! UTMANANDE!! 

Själva grundtanken i gestaltningen är för mig att eftersträva ansikten utifrån olika kompositioner.

Ansikten som på något vis berör och tilltalar mig.

Konflikt för mig är bland annat att man känner  frustration och otillräcklighet jämte mot sig själv. Konflikt är inget som måste synas, utan bärs i det tysta.  Konflikt är som många med mig vet, INTE nödvändigtvis personligt, men oftast misstolkas det på så vis. Konflikt är bland annat ett tillstånd mellan personer, organisationer och stater som kan ha olika grundsyner när det gäller handlingar, värderingar, och målsättningar, inom och utanför deras intresseområde. För mig kommer gestaltningen "bara" grunda sig som jag tidigare sagt, på den egna personen. Men för det vill jag inte påstå att jag är en egotrippad varelse som går runt ochsprätter, utan mitt syfte är att belysa mig utifrån de olika situationer och miljöer som jag dagligen kommer i kontakt med och som är delaktiga till att jag är den som jag är.

Här nedan kommer en liten men enkel inspirerande länk, om monoprint,

                                             http://www.ornafeinstein.com/branched.html

GESTALTNING!

YES YES YES YES YES YES NO YES NO NO NO YES YES YES YES YES YES NO NO YES YES YES YES YES NO NO NO NO NO NO NO NO  YES YES YES YES YES YES YES YES NO YES NO YES NO YEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEES NO YEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEES NO YES!..........EXCITED.

Jag förstår att många med mig, känner en stor förväntan och frustration över den gestaltnings uppgift som ligger och gror. Många sömnlösa nätter kommer att ge oss ett spratt.      
                                vi kommer att övervinna detta.   
                Tillsammans är vi starka!
        Nu tar vi på oss strids handskarna och greppar  utmaningen och ror den i hamn.
Upp till kamp vänner.        Låt inte ämbetsmannaväldet vinna. 
                             Segern kommer till oss!