Jaha, då sitter jag här och ska försöka analysera.
Önskemål från Gunve är att kortfattat i text verbalisera vad, hur och varför samt process och resultat.
Så då är det bara att sätta igång, som Kalle Korell sa.
VAD
Performance framträdande som ska tydliggöra det egna jaget utifrån inre konflikt.
Piedestal (rödmålad) som står för något jag vill tydliggöra och förhöja, samt att den röd färgen symboliserar flödet jag har inom mig.
Anteckningsbok där allt som har hänt under veckorna står, blir en del av performance framträdandet.
HUR
Kontinuerligt under fyra veckor, bära runt på en piedestal.
Föra dagliga anteckningar om känslor, reflektioner och kommentarer som jag stöter på.
VARFÖR
För att på något vis, komma underfund med vem JAG är.
Att finna det, som gör en till den person jag är, och inte dölja den.
Att komma underfund med den egna personen..
Att våga vara, utan att känna rädsla att jag inte duger.
PROCESS
Gestaltningen hade under en längre tid gnagt i bakhuvudet, så när det väl var dags att starta kändes det riktigt skönt. Första grundtanken på vad konflikten skulle baseras på var att göra något utifrån lärarrollen, men som tur var raderades den idén.
Hamnade då istället på det egna jaget. Ett ämne som i många år har berört mig på djupet, men som jag inte här i bloggen vill beröra.
Genom gestaltandet ville jag med olika ansiktsuttryck gjorda i mono tryck, försöka belysa hur jag känner, upplever och är i olika situationer och miljöer. Ansiktena skulle sedan placeras ut, och dokumenteras med text och foto i de olika miljöerna.
Efter många smutsiga med härliga timmar i ett "skapar" rum var det åter dags för en rockad. Jag hade kommit underfund med att den egna personen inte kunde belysas genom olika ansikten, utan den egna personen är en del av det hela.
Jag ville framhäva och tydliggöra det egna jaget, och bästa sättet för att åstadkomma det, var att själv göra sig delaktig i gestaltningen. Och där är jag nu :)
Om jag ser tillbaka på hela processen vill jag nog påstå att jag har kommit långt när det gäller en egna personen. Jag har kommit underfund med att det är bara jag själv som kan bestämma över hur det ska gå.
Bara jag som kan bestämma hur jag ska bemöta det som känns svårt.
Den konflikt som för mig var mycket betungande att ta tag i och beröra i början av projektet, har idag blivit en glädje. Att möta all denna positiva och nyfikna atmosfär som jag under veckorna har kommit i kontakt med, har givit mig en förståelse att jag inte behöver vara så rädd, för att jag inte håller sig inom alla normer.
RESULTAT
Så som det ser ut idag, anser jag mig vara mycket nöjd med resultatet. Förväntans fullt och nervöst väntar jag på den stora dagen då jag ska framträda med mitt gestaltande. Med den känsla som jag bär inom mig just nu bör det nog gå vägen, Värre blir det med den verbala redovisningen, då jag inte riktigt vet vad som väntar en.
Verbalt framträdande brukar inte vara något hinder för mig, men kruxet här är att det blir så personligt och
"offensivt".
tisdag 17 maj 2011
söndag 15 maj 2011
UTSTÄLLNINGSTEKNIK
- JAHA! DÅ BÖRJAR MAN NÄRMA SIG SLUTET PÅ GESTALTNINGS UPPGIFTEN.
Den frustration man kände inför uppgiften har för mig försvunnit, svävat iväg upp i det BLå. Tänk att man kan känna en sådan glädje och förnöjdsamhet till att var en som sticker ut i vårt "normala" samhälle.
Här har man dag ut och dag in gått med en stävan till att vara så perfekt som möjligt.
Tänk om någon tidigare skulle komma fram till en och säga att man var annorlunda. Hjälp så hemskt :(
När jag idag tar min följeslagare över axeln på morgonen, går jag igenom dörren med en förväntan om vad som kommer att hända. Vill någon idag ge mig uppmärksamhet på att jag är annorlunda? Kommer jag att ge någon glädje av att vara annorlunda? Jag vill inte gömmas bland alla de andra strama perfekta människorna.
JAG VILL VARA DEN EGNA PERSONEN! igår, idag, imorgon. FÖR ALLTID :)
Nu vill jag inte på något vis överdriva känslan som jag bär inom mig just nu, men jag har under de veckor som har gått kommit en lång bit in i förståelsen över mig själv som person. Tänk att en Röd liten och nätt piedestal skulle hjälpa mig med det. psykologer släng er i väggen. Jag kommer alltid på något vis, låta piedestalen för alltid vara en dela av mig.
Fick härom dagen en liten men enkel fråga, av en kille:
- SKÄMS DU INTE?
-skulle jag det? undrade jag.
-JAG SKULLE DET,svarade killen.
- nä , det gör inte jag. Jag vill framförhålla mig och inte gömmas.
Hur vill jag redovisas min gestaltning?
Svårt fall som han sa; DR Dahlgren.
Min tanke är att jag under själva gestaltnings dagen kommer att bära med mig det egna jaget Rudolf, tills jag anser att det är dags för mig att släppa taget.
Jag kommer även under tiden bära med mig boken där alla mina tankar, funderingar och upplevelser finns antecknade. Förhoppningsvis kommer situationer att även dyka upp under de sista timmarna som går att anteckna.
Har funderingar om att alltid på något vis vara en del av mig. Ja ja, får väl se hur det blir med den saken.
Men som sagt; det känns som jag har landat och det är tillfredsställande.
väl mött mina vänner.
Den frustration man kände inför uppgiften har för mig försvunnit, svävat iväg upp i det BLå. Tänk att man kan känna en sådan glädje och förnöjdsamhet till att var en som sticker ut i vårt "normala" samhälle.
Här har man dag ut och dag in gått med en stävan till att vara så perfekt som möjligt.
Tänk om någon tidigare skulle komma fram till en och säga att man var annorlunda. Hjälp så hemskt :(
När jag idag tar min följeslagare över axeln på morgonen, går jag igenom dörren med en förväntan om vad som kommer att hända. Vill någon idag ge mig uppmärksamhet på att jag är annorlunda? Kommer jag att ge någon glädje av att vara annorlunda? Jag vill inte gömmas bland alla de andra strama perfekta människorna.
JAG VILL VARA DEN EGNA PERSONEN! igår, idag, imorgon. FÖR ALLTID :)
Nu vill jag inte på något vis överdriva känslan som jag bär inom mig just nu, men jag har under de veckor som har gått kommit en lång bit in i förståelsen över mig själv som person. Tänk att en Röd liten och nätt piedestal skulle hjälpa mig med det. psykologer släng er i väggen. Jag kommer alltid på något vis, låta piedestalen för alltid vara en dela av mig.
Fick härom dagen en liten men enkel fråga, av en kille:
- SKÄMS DU INTE?
-skulle jag det? undrade jag.
-JAG SKULLE DET,svarade killen.
- nä , det gör inte jag. Jag vill framförhålla mig och inte gömmas.
Hur vill jag redovisas min gestaltning?
Svårt fall som han sa; DR Dahlgren.
Min tanke är att jag under själva gestaltnings dagen kommer att bära med mig det egna jaget Rudolf, tills jag anser att det är dags för mig att släppa taget.
Jag kommer även under tiden bära med mig boken där alla mina tankar, funderingar och upplevelser finns antecknade. Förhoppningsvis kommer situationer att även dyka upp under de sista timmarna som går att anteckna.
Har funderingar om att alltid på något vis vara en del av mig. Ja ja, får väl se hur det blir med den saken.
Men som sagt; det känns som jag har landat och det är tillfredsställande.
väl mött mina vänner.
onsdag 11 maj 2011
torsdag 5 maj 2011
onsdag 4 maj 2011
Gestaltning inför fredag v, 18
JAG SER ATT DU VILL GE UPP
JAG VILL LEVA MED DIG!
INFÖR denna vecka var det nya tag som gällde.
NU var det dags att våga släppa taget, och inte försöka finna svar på något som ligger framför en.
ATT våga låta det komma i sin egen takt.
HAR därför bestämt att jag under denna vecka, inte kommer med några djupare funderingar och reflektioner om mitt gestaltande. Jag kommer istället att försöka njuta av att vara betraktad utifrån ett annorlunda perspektiv än det jag är van vid.
ATT sticka ut och "synas" är något som jag tidigare har försökt att undvika.
PS!
EFTER bara få dagar tillsammans med den egna personen ( röda piedestalen, Rudolf) , har jag fått reda på att vi sprider glädje och värme.
HOPPAS verkligen att detta får fortskrida.
JAG TRIVS ( just nu iaf) tillsammans med min nya roll :)
Jag och Rudolf efter en gemensam heldag på hdk.
Här börjar Rudolf och min gemensamma resa tillsammans.
EGEN stol skulle han ha på tåget också.
-Ja!
-Ja!
-Ok! men bara för denna gång.
Liten och röd,
men redan nu har han tagit över knapptryckningen på bussen
FÖR att få sin vilja fram måste man även ge med sig lite.
Att bära kaffe muggen åt Monica, är så lite så.
MEN JAG KAN INTE LEVA LIVET FÖR DIG
DU MÅSTE LEVA DET SJÄLV
MEN JAG VILL DELA DET MED DIG
INFÖR denna vecka var det nya tag som gällde.
NU var det dags att våga släppa taget, och inte försöka finna svar på något som ligger framför en.
ATT våga låta det komma i sin egen takt.
HAR därför bestämt att jag under denna vecka, inte kommer med några djupare funderingar och reflektioner om mitt gestaltande. Jag kommer istället att försöka njuta av att vara betraktad utifrån ett annorlunda perspektiv än det jag är van vid.
ATT sticka ut och "synas" är något som jag tidigare har försökt att undvika.
PS!
EFTER bara få dagar tillsammans med den egna personen ( röda piedestalen, Rudolf) , har jag fått reda på att vi sprider glädje och värme.
HOPPAS verkligen att detta får fortskrida.
JAG TRIVS ( just nu iaf) tillsammans med min nya roll :)
Här börjar Rudolf och min gemensamma resa tillsammans.
EGEN stol skulle han ha på tåget också.
-Ja!
-Ja!
-Ok! men bara för denna gång.
men redan nu har han tagit över knapptryckningen på bussen
AJ, AJ AJ!
litet hål i pannan. - ONT!
Att bära kaffe muggen åt Monica, är så lite så.
torsdag 28 april 2011
GestAltning inför FREDAG V, 17
"härligt" med reflektioner om sitt gestaltande.
Många hemska tankar dyker
på nytt upp.
Vad är det man håller på med?
Ska det aldrig komma till sin rätta plats?
Mina funderingar just nu, ligger på redovisningen.
Hur KOMMER man fram till hur det ska se ut, om man inte riktigt kan se gestaltandet ännu framför sig?
Det som BRÅKAR i min skalle är ATT jag ska gestalta mig själv som en röd PiEDeSTAL som bär på en svart ÖPPEN bok med mina inre tankar i text som beskriver hur JAG är och känner MIG i olika situATionEr och miljöer. Piedestalen är till för att "glorifiera" och förhöja den egna personen som i denna gestaltninig är mycket viktigt för mig. Glorifiera kan uppfattas som ett mycket kraftfullt och övermäktigt ord, men så är det inte i detta fall. Jag är vill i denna gastaltning tydliggöra och visa aktning för någon, och i detta fall mig själv.
VARFÖR jag har beslutat mig för att göra piedestalen Röd, är för att framhäva det flöde vi alla bär inom oss och som håller oss levande.
Piedestalen och den öppna boken ska följa med mig in i de olika miljör där jag dagligen befinner mig. Jag kommer under tiden fotografer och dokumentera miljöerna och kännslorna som uppstår inom mig vid de olika tillfällena.
De KoMMER ATT bli mina FÖLJESLAGARE och pertner, fram till den dagen då det ska gestaltas. Fram till dess HOPPas jag att jag har kommit fram till vem DEn egna peronen är inom mig.
Gestaltandet kommer, som det ser ut i mitt huvud just nu, vara på en plats med yta och volym. Mitt i denna Yta Kommer piedestalen med boken, nu sluten och plomberad, att stå. Runt om nedanför, strukturerat och ostrukturerat, kommer foton Från milJöernA med en enkel påbörjad text att ligga. Vissa foton är påväg att krypa upp längs piedestalens ben. Jag vill utifrån detta väcka en nyfiken hos betraktaren till att vilja veta mera om vad som skulle kunna stå i boken, som ligger där öppen och synlig för beskådning men Ändå sluten för att inte se in i den egna personen. Boken är för mig och inte för någon annan. Förhoppningsvis kommer den att VISA genom slitage och lösa papperlappar, som sticker ut lite här och där, att den innehåller mycket intressanta saker.
En Sekund för länge
sÅg du mitt jaG
eN sekund av eviGhet
Då visste jag
(brita af Geijerstam)
Många hemska tankar dyker
på nytt upp.
Vad är det man håller på med?
Ska det aldrig komma till sin rätta plats?
Mina funderingar just nu, ligger på redovisningen.
Hur KOMMER man fram till hur det ska se ut, om man inte riktigt kan se gestaltandet ännu framför sig?
Det som BRÅKAR i min skalle är ATT jag ska gestalta mig själv som en röd PiEDeSTAL som bär på en svart ÖPPEN bok med mina inre tankar i text som beskriver hur JAG är och känner MIG i olika situATionEr och miljöer. Piedestalen är till för att "glorifiera" och förhöja den egna personen som i denna gestaltninig är mycket viktigt för mig. Glorifiera kan uppfattas som ett mycket kraftfullt och övermäktigt ord, men så är det inte i detta fall. Jag är vill i denna gastaltning tydliggöra och visa aktning för någon, och i detta fall mig själv.
VARFÖR jag har beslutat mig för att göra piedestalen Röd, är för att framhäva det flöde vi alla bär inom oss och som håller oss levande.
Piedestalen och den öppna boken ska följa med mig in i de olika miljör där jag dagligen befinner mig. Jag kommer under tiden fotografer och dokumentera miljöerna och kännslorna som uppstår inom mig vid de olika tillfällena.
De KoMMER ATT bli mina FÖLJESLAGARE och pertner, fram till den dagen då det ska gestaltas. Fram till dess HOPPas jag att jag har kommit fram till vem DEn egna peronen är inom mig.
Gestaltandet kommer, som det ser ut i mitt huvud just nu, vara på en plats med yta och volym. Mitt i denna Yta Kommer piedestalen med boken, nu sluten och plomberad, att stå. Runt om nedanför, strukturerat och ostrukturerat, kommer foton Från milJöernA med en enkel påbörjad text att ligga. Vissa foton är påväg att krypa upp längs piedestalens ben. Jag vill utifrån detta väcka en nyfiken hos betraktaren till att vilja veta mera om vad som skulle kunna stå i boken, som ligger där öppen och synlig för beskådning men Ändå sluten för att inte se in i den egna personen. Boken är för mig och inte för någon annan. Förhoppningsvis kommer den att VISA genom slitage och lösa papperlappar, som sticker ut lite här och där, att den innehåller mycket intressanta saker.
En Sekund för länge
sÅg du mitt jaG
eN sekund av eviGhet
Då visste jag
(brita af Geijerstam)
UNDERSKATTA INTE DIG
SJÄLV
GENOM ATT JÄMFÖRA DIG
MED ANDRA.
DET ÄR VÅRA OLIKHETER SOM
GÖR OSS
UNIKA.
SJÄLV
GENOM ATT JÄMFÖRA DIG
MED ANDRA.
DET ÄR VÅRA OLIKHETER SOM
GÖR OSS
UNIKA.
(okänd)
Har FAstnat för Gjörn Eidvåg och hans underbara texter, och vill därför dela med mig.
Eg ser.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)