Många hemska tankar dyker
på nytt upp.
Vad är det man håller på med?
Ska det aldrig komma till sin rätta plats?
Mina funderingar just nu, ligger på redovisningen.
Hur KOMMER man fram till hur det ska se ut, om man inte riktigt kan se gestaltandet ännu framför sig?
Det som BRÅKAR i min skalle är ATT jag ska gestalta mig själv som en röd PiEDeSTAL som bär på en svart ÖPPEN bok med mina inre tankar i text som beskriver hur JAG är och känner MIG i olika situATionEr och miljöer. Piedestalen är till för att "glorifiera" och förhöja den egna personen som i denna gestaltninig är mycket viktigt för mig. Glorifiera kan uppfattas som ett mycket kraftfullt och övermäktigt ord, men så är det inte i detta fall. Jag är vill i denna gastaltning tydliggöra och visa aktning för någon, och i detta fall mig själv.
VARFÖR jag har beslutat mig för att göra piedestalen Röd, är för att framhäva det flöde vi alla bär inom oss och som håller oss levande.
Piedestalen och den öppna boken ska följa med mig in i de olika miljör där jag dagligen befinner mig. Jag kommer under tiden fotografer och dokumentera miljöerna och kännslorna som uppstår inom mig vid de olika tillfällena.
De KoMMER ATT bli mina FÖLJESLAGARE och pertner, fram till den dagen då det ska gestaltas. Fram till dess HOPPas jag att jag har kommit fram till vem DEn egna peronen är inom mig.
Gestaltandet kommer, som det ser ut i mitt huvud just nu, vara på en plats med yta och volym. Mitt i denna Yta Kommer piedestalen med boken, nu sluten och plomberad, att stå. Runt om nedanför, strukturerat och ostrukturerat, kommer foton Från milJöernA med en enkel påbörjad text att ligga. Vissa foton är påväg att krypa upp längs piedestalens ben. Jag vill utifrån detta väcka en nyfiken hos betraktaren till att vilja veta mera om vad som skulle kunna stå i boken, som ligger där öppen och synlig för beskådning men Ändå sluten för att inte se in i den egna personen. Boken är för mig och inte för någon annan. Förhoppningsvis kommer den att VISA genom slitage och lösa papperlappar, som sticker ut lite här och där, att den innehåller mycket intressanta saker.
En Sekund för länge
sÅg du mitt jaG
eN sekund av eviGhet
Då visste jag
(brita af Geijerstam)
UNDERSKATTA INTE DIG
SJÄLV
GENOM ATT JÄMFÖRA DIG
MED ANDRA.
DET ÄR VÅRA OLIKHETER SOM
GÖR OSS
UNIKA.
SJÄLV
GENOM ATT JÄMFÖRA DIG
MED ANDRA.
DET ÄR VÅRA OLIKHETER SOM
GÖR OSS
UNIKA.
(okänd)
Har FAstnat för Gjörn Eidvåg och hans underbara texter, och vill därför dela med mig.
Eg ser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar