Förhoppningsvis "SISTA" blogginlägget

Jaha, då sitter jag här och ska försöka analysera.

Önskemål från Gunve är att kortfattat i text verbalisera vad, hur och varför samt process och resultat.

Så då är det bara att sätta igång, som Kalle Korell sa.

VAD

Performance framträdande som ska tydliggöra det egna jaget utifrån inre konflikt.
Piedestal (rödmålad) som står för något jag vill tydliggöra och förhöja, samt att den röd färgen symboliserar  flödet jag har inom mig.
Anteckningsbok där allt som har hänt under veckorna står, blir en del av performance framträdandet.


HUR

Kontinuerligt  under fyra veckor, bära runt på en piedestal.
Föra dagliga anteckningar om känslor, reflektioner och kommentarer som jag stöter på.

VARFÖR

För att på något vis, komma underfund med vem JAG är.
Att finna det, som gör en till den person jag är, och inte dölja den.
Att komma underfund med den egna personen..
Att våga vara, utan att känna rädsla att jag inte duger.

PROCESS

Gestaltningen hade under en längre tid gnagt i bakhuvudet, så när det väl var dags att starta kändes det riktigt skönt. Första grundtanken på vad konflikten skulle baseras på var att göra något utifrån lärarrollen, men som tur var raderades den idén.

Hamnade då istället på det egna jaget. Ett ämne som i många år har berört mig på djupet, men som jag  inte här i bloggen vill beröra.
Genom gestaltandet ville jag med olika ansiktsuttryck gjorda i  mono tryck, försöka belysa hur jag känner, upplever och är i olika situationer och miljöer. Ansiktena skulle sedan placeras ut, och dokumenteras med text och foto i de olika miljöerna.

Efter många smutsiga med härliga timmar i ett "skapar" rum var det åter dags för en rockad. Jag hade kommit underfund med att den egna personen inte kunde belysas genom olika ansikten, utan den egna personen är en del av det hela.

Jag ville framhäva och tydliggöra det egna jaget, och bästa sättet  för att åstadkomma det, var att själv göra sig delaktig i gestaltningen. Och där är jag nu :)

Om jag ser tillbaka på hela processen vill jag nog påstå att jag har kommit långt när det gäller en egna personen. Jag har kommit underfund med att det är bara jag själv som kan bestämma över hur det ska gå.
Bara jag som kan bestämma hur jag ska bemöta det som känns svårt.
Den konflikt som för mig var mycket betungande att ta tag i och beröra i  början av projektet, har idag blivit en glädje. Att möta all denna positiva och nyfikna atmosfär som jag under veckorna har kommit i kontakt med, har givit mig en förståelse att jag inte behöver vara så rädd, för att jag inte håller sig inom alla normer.

RESULTAT

Så som det ser ut idag, anser jag mig vara mycket nöjd med resultatet.  Förväntans fullt och nervöst väntar jag på den stora dagen då jag ska framträda med mitt gestaltande. Med den känsla som jag bär inom mig just nu bör det nog gå vägen, Värre blir det med den verbala redovisningen, då jag inte riktigt vet vad som väntar en.
Verbalt framträdande brukar inte vara något hinder för mig, men kruxet här är att det blir så personligt och
"offensivt".

UTSTÄLLNINGSTEKNIK

- JAHA! DÅ BÖRJAR MAN NÄRMA SIG SLUTET PÅ  GESTALTNINGS UPPGIFTEN.

Den frustration man kände inför uppgiften har för mig försvunnit, svävat iväg upp i det BLå. Tänk att man kan känna en sådan glädje och förnöjdsamhet till att var en som sticker ut i vårt "normala" samhälle.
Här har man dag ut och dag in gått med en stävan till att vara så perfekt som möjligt.
Tänk om någon tidigare skulle komma fram till en och säga att man var annorlunda.  Hjälp så hemskt :(

När jag idag tar min följeslagare över axeln på morgonen, går jag igenom dörren med en förväntan om vad som kommer att hända.  Vill någon idag ge mig uppmärksamhet på att jag är annorlunda?  Kommer jag att ge någon glädje av att vara annorlunda? Jag vill  inte gömmas bland alla de andra strama perfekta människorna.

JAG VILL  VARA DEN EGNA PERSONEN!  igår, idag, imorgon.  FÖR ALLTID :)

Nu vill jag inte på något vis överdriva  känslan som jag bär inom mig just nu, men jag har under de veckor som har gått  kommit en lång bit in i förståelsen över mig själv som person. Tänk att en Röd  liten och nätt piedestal skulle hjälpa mig med det. psykologer släng er i väggen. Jag kommer alltid på något vis, låta piedestalen för alltid vara en dela av mig.

Fick härom dagen en liten men enkel fråga, av en kille:
- SKÄMS DU INTE?
-skulle jag det? undrade jag.
-JAG SKULLE DET,svarade killen.
- nä , det gör inte jag. Jag vill framförhålla mig och inte gömmas.

Hur vill jag redovisas min gestaltning?

Svårt fall som han sa; DR Dahlgren.
Min tanke är att jag under själva gestaltnings dagen kommer att bära  med mig det egna jaget Rudolf, tills jag anser att det är dags för mig att släppa taget.
Jag kommer även under tiden bära med mig  boken där alla mina tankar,  funderingar och upplevelser finns antecknade. Förhoppningsvis kommer situationer att även dyka upp under de sista timmarna som  går att anteckna.
Har funderingar om att alltid på något vis vara en del av mig. Ja ja, får väl se hur det blir med den saken.
Men som sagt; det känns som jag har landat och det är tillfredsställande.

väl mött mina vänner.

när man lever ska tankarna vara i livet

Fasen va sentimental man har blivit under  gestaltningen. 
Farligt, farligt men härligt härligt! eller? jag vet inte, det snurrar och snurrar .

I Was Made For You

Gestaltning inför fredag v, 18

                                                JAG SER ATT DU VILL GE UPP

                                      MEN JAG KAN INTE LEVA LIVET FÖR DIG

                                                  DU MÅSTE LEVA DET SJÄLV

                                           MEN JAG VILL DELA DET MED DIG

                                                    JAG VILL LEVA MED DIG!


INFÖR denna vecka var det nya tag som gällde.

NU var det dags att våga släppa taget, och inte försöka finna svar på något som ligger framför en.
ATT våga låta det komma i sin egen takt.

HAR därför bestämt att jag under denna vecka, inte kommer med några djupare funderingar och reflektioner om mitt gestaltande. Jag kommer istället att  försöka njuta av att vara betraktad utifrån ett annorlunda perspektiv än det jag är van vid.  
ATT sticka ut och "synas" är något som jag tidigare har försökt att undvika.


PS!
EFTER bara få dagar tillsammans med den egna personen ( röda piedestalen, Rudolf) , har jag fått reda på att vi sprider glädje och värme.
HOPPAS verkligen att detta får fortskrida.

JAG TRIVS  ( just nu iaf)  tillsammans med min nya roll :)

                                       Jag och Rudolf efter en gemensam heldag på hdk.

Här börjar Rudolf och min gemensamma resa tillsammans.
EGEN stol skulle han ha på tåget också.
-Ja!
-Ja!
-Ok! men bara för denna gång.

Liten och röd,
men redan nu har han tagit över knapptryckningen på bussen

AJ, AJ AJ!

litet hål i pannan. - ONT!

FÖR att få sin vilja fram måste man även ge med sig lite.
Att bära kaffe muggen åt Monica, är så lite så.